Oh yes backintervaller!

Idag stod backintervaller på schemat, och eftersom  mamma/mormor är på besök och barnvaktar, kunde vi ge oss ut tillsammans maken och jag.
Detta har ju varit mitt favvopass under hela våren, men jag kände mig inte lika uppspelt som jag brukar inför detta.
Kanske bara tillfälligt.
Jag vet ju att jag ska ta det lite lugnare nu eftersom det imorgon bara är en vecka (hjälp!) kvar till maran.
Så därför fick det bli 8 vändor i backen idag.
Värmde upp i 2,2 km och därefter sprang vi backens 200 m x 8 för att sedan jogga ned hemåt i 3 km.

Försökte att inte gå max i backen utan fokusera på tekniken först och främst.
Blev ändå rejält trött i benen som kändes som seg kola mot slutet, så 8 st var verkligen tillräckligt.
Men kul var det som vanligt.
Varför det är så kul med backintervaller vet jag inte. Kanske är det det där med att besegra en backe, och sen dessutom göra det flera gånger. En seger gånger x antal.
Med ett långpass, tusingar och ett kortare distanspass i benen denna vecka, är det kanske inte konstigt att de  var lite sega mot slutet.
De tackar nog och tar emot morgondagens vila med stor glädje.
När vi kom hem möttes vi av en glad och supermysig kille och jag roffade åt mig en massa pussar och kramar.
Så bra belöning efter dagens pass!