onsdag 4 juli 2012

Den som väntar på nåt gott

Steg upp förväntansfull och mycket hungrig kl 7.00. Jag längtade verkligen efter att få ut och springa. Först skulle jag bara äta frukost och få i Noel sin gröt, sen skulle jag bege mig ut.
Ut i solen i bara linne och shorts och köra efterlängtade intervaller.
5 x 1 km stod på schemat. Inget maxtempo, men ändå ligga där uppe precis under mjölksyretröskeln.

Efter frukosten kom dock ett plötsligt magknip som beslutade sig för att stanna några timmar till mitt förtret.
Frustrerad och irriterad väntade jag och väntade jag på att min mage skulle ge med sig.
Vid 11.30 hade det nästan upphört och jag gav mig ut, det fick bära eller brista.
Nu kunde jag inte vänta längre.
Och det bar faktiskt.



Efter 3,3 km uppjogg, som kändes som om benen hade fjädrar i sig,  började jag den första "tusingen" på 4,17 min. Som sagt, jag skulle inte springa max idag så jag kände mig för lite med tempo som ändå var väldigt ansträngande men inte maxat.
Kollade inte på klockan medan jag sprang utan gick på känsla.
Ståvilade i 1 min, innan det var dags för nummer två. Den gick på 4,06 min, oj nu går det kanske för snabbt tänkte jag. Men nästa gick på 4,09 min, så det var nog ett bra tempo ändå. Den fjärde på 4,11 och den sista på 4,07 min.
Det var rejält flåsigt men jag klarade min plan att hålla mjölksyran borta. Kändes dock på sista som om den var på antågande, men icke.

Joggade ned hemåt i 2 km, med den bästa känslan i kroppen.
Den,  efter jobbig men riktigt underbar löpning.


2 kommentarer:

  1. Härligt och visst är det skönt att man äntligen kan ha så lite kläder när man springer!

    SvaraRadera

Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...