Tacksamhet och ren springglädje

Precis som jag hade tänkt mig, har jag fått till en hel del sömn den här helgen. Vilket är välbehövligt.
Halsontet kommer och går nu för tredje veckan i rad. Segt, drygt och lite av ett mysterium.
Tror liksom att det är över varje gång det inte känns något.
Nu efter två dagar utan halsont kunde jag dock igår till min lycka äntligen dra på mig springskorna och bege mig ut på en för dagen lagom lång runda på 6 km.



Benen kändes pigga, solen lös mig rakt i ansiktet och där och då fick jag den där oslagbara känslan i kroppen.
Lyckoruset ni vet. Och tacksamheten över att kunna springa.
För som gravid är det inget jag räknar med, utan jag är tacksam så länge jag kan och så länge det känns bra i kroppen.
När jag var gravid med Noel började mina fogkänningar redan i v.10 och i vecka 20 fick jag kapitulera och ge upp löpningen.
Än så länge(peppar, peppar), känner jag inte av det, men vet att det kan förändras snabbt.

Lite teknikträning och ren glädje fick bli ledorden i passet och nog finns det fortfarande lite fart i kroppen trots två veckors löpvila.
Kom sen hem endorfinrusig och slängde mig in i duschen då vi skulle iväg på lek och middag hos
min vän S med familj.
På kvällen kom sen då samma mönster som tidigare efter fysisk ansträning - halsont.
Natten och morgonen med en rejält klump i halsen för att sedan under dagen ebba ut.
Så istället för den planerade familjelöpningen, roade jag mig med valnötssconesbak,


förmiddagssovning och Skansenbesök med min fina lilla familj.



Mysteriet halsen fortsätter dock.

Ett steg framåt och sen ett tillbaka

Det där halsontet jag trodde jag var kvitt nu, kom smygande igår kväll igen.
Jag hostade och var vaken bitvis i natt.
Så dagens planerade löptur tillsammans med en annan mamma i området, blev till en snabb promenad runt sjön.
Tråkigt att inte kunna springa, då jag verkligen hade sett fram emot det men nu är det fokus på att bli frisk och få bort de där bakterierna som ligger och gnager i min kropp.
Dock var det väldigt trevligt att få sällskap på promenaden och tiden bara flög iväg.
Hon ska springa Stockholm Marathon och jag är bara lite avis.
Men jag har ju mitt stora mål i september. Det bästa.

Jag märker att nu när jag är gravid, är det liksom svårare att bli frisk och näsan är täppt var och varannan dag.
Men jag vet att det var likadant när jag var gravid med Noel.
Slemhinnorna är mer mottagliga och det är som om kroppen just nu lägger all sin energi på att hantera omställningen i den gravida kroppen. Och inte att bekämpa bakterier och virus.

Hursomhelst, nu blir det fokus på sömn och bra mat denna helg så hoppas jag att det gör susen mot bacillerna.

Hoppas ni får en glad påsk!

Men äntligen!

Efter ca 1,5 veckas halsont och annat jox med halvsjuk kropp, kunde jag äntligen packa träningskläderna i morse för en tur till jobbgymmet på lunchen.
Förutom lite mesig coreträning igår kväll, har jag inte rört på mig nämnvärt och som jag har längtat efter att få ta i och känna hur hjärtat och musklerna jobbar.



Fast som gravid med extra mängd blod i kroppen och ett hjärta som jobbar hårt med att pumpa runt blodet i min kropp, får hjärtat i och för sig jobba bara av att gå i trappor.

Men ni vet vilken saknad jag pratar om va? Det känns ju verkligen som att det är något konstigt, något som saknas i mitt liv när när jag inte får träna.
Det är passionen för träning.

Förutom att gå och vara lite småarg under dagen (har du något att säga om mig, säg det till mig då), kom jag alltså iväg till gymmet.
Värmde upp med tabataintervaller på löpbandet följt av benböj ocj höftlyft i TRX:en, utfall med twist, axeltriset, tåhävningar, rörlighet för sidan av magen.
Säkert något mer, men det var allt jag kunde komma ihåg.
Mitt lilla sällskap i magen verkade också trivas finfint på gymmet.

Säg hej till min nya vän

Äntligen är du min. Välkommen hem till oss.
Vi kommer bli bra vänner, du och jag foamroll.
Efter att ha bökat oss hem genom stan, har vi hunnit testa både lite bålstabilitet, bröstryggsrörlighet och självplågerimassage tillsammans.
Det blir bra det här.

Mest vila men lite dramatik

Ja men det här med att åka på spa kan jag vänja mig vid. Det här var  min första gång.
Högbo Brukshotell är inte ett renodlat spa, men de har en fin och stor spaavdelning med många behandlingsrum. Bland annat. Och eftersom jag hade ett presentkort, så var det för att spa:a som vi åkte dit.
Fredagen började bra med en lugn morgon hemma innan vi satte oss i bilen och drog norrut.
Sen blev det dramatik på vägen, då jag efter vårt lunchstopp kom på att jag hade glömt min kära Mulberryväska där vid bordet.  Så var det med hjärtat i halsgropen som jag ringde till restaurangen och hoppades på det bästa.
Och då hade vi hunnit några mil....
Tur hade jag och väskan låg kvar där jag hade lagt den. Dramastiskt värre!

Men sen när vi väl kom fram var det mys för hela slanten. Och vila och återhämtning.
Högbo låg verkligen ute på landet. Fridfullt. Med finfina längdspår utanför dörren, skidstadion ytterligare några hundra meter, sjö, natur och vackra miljöer.
Den enda besvikelsen var att jag var så mätt att jag inte orkade med den kända dessertbuffén i deras restaurang som såg helt fantastisk ut. En dröm för en fikaälskare som mig. Men med en inneboende i magen tar det stopp ganska fort nu märker jag. Kan också bero på att jag inte är av med mitt illamående fortfarande även om det är bättre.

Om det var ångbastun eller vilan som gjorde det vet jag inte, men på fredagskvällen kom ett rejält halsont tillbaka och nattens sömn som jag hade sett fram emot (ostörd och sovmorgon, ni vet) blev riktigt usel.
Trots detta pallrade vi oss upp hyfsat tidigt till den bästa frukostbuffén (den hade det mesta) och en långpromenad runt sjön. Skönt att få komma ut och röra på sig. Har ju inte blivit mycket av den varan senaste veckan
Och nu är det fortsatt vila som gäller tills det här halsontet ger med sig.
Men det börjar bli riktigt segt nu. Går in på andra veckan nu och jag tänker att bara de här sabla minusgraderna försvinner blir det bättre.
Eller hur?

Fredagslyx!

Som jag sett fram emot detta.
Idag var det äntligen dags.
Vi tog bilen uppåt i landet och vi kom fram till ett helt underbart ställe.
Spa med ansiktsbehandling, relax och bad, fikabuffé, middag och mys på rummet och naturen runt knuten.
Det här är ren lyx!

Boktips!

Jag har egentligen redan tipsat lite om den här boken när jag lyssnade på den som ljudbok i höstas, men när jag fick hem boken i brevlådan häromdagen, kom jag ihåg den här lite roliga boken igen.

En skön berättelse om vägen från icke löpare till löparfrälst. Och med humor och självdistans.
Som driver lite med nörderiet kring löpning och oss löpare.
Ganska befriande att läsa.
Underhållande och roligt.
Så behöver du något att läsa på bussen, t-banan eller hemma för den delen, är detta ett bra tips.
Eller varför inte att lyssna på som ljudbok medan du springer.
Lite sugen på att springa blir man allt.

Sjukläget då?
För min del får jag avvakta någon dag till innan det blir löpning. Fortfarande halsont.
Men imorgon är jag ledig från jobbet, då maken och jag åker på spa. Så då får halsen lite ytterligare tid på sig att bli kry.
Härlig helg att se fram emot.

Äppelpaj alltså

Äppelpaj är goda grejer.
När jag gör den tar jag ofta det jag har hemma, men det brukar oftast på ett ungefär se ut som på
den ovan.

Mandelmjöl
Muscovadosocker eller vanligt socker
Kokosolja
Rågflingor

Äppelbitar i form med kanel på och smulblandningen ovanpå.
Ringla lite sirap över och in i ugnen på 200 grader ca 10 min eller till den har fått färg.
Klart!

I övrigt är jag fortfarande sjuk, men är bättre idag. Har dock sovit i omgångar hela dagen. Så trött och hängig.
Får se hur det känns imorgon.

Hej från soffan

Det kom smygande igår och inatt hade jag feberfrossa.
Har sovit nästan hela dagen, och känner mig bättre.
Fortfarande halsont och snorig, så blir hemma imorgon också.
Hoppas vara på benen snart, då jag har roliga saker att se fram emot senare i veckan.

Mitt Fazer Blogger Boot Camp 2013

Förra året var min första gång på detta fantastiska träningsevent, och när biljetterna släpptes till årets upplaga var jag snabb att haffa en av de fort slutsålda platserna.
Valet av klasser visade sig vara rätt bra även för en gravid och, förutom en klass där jag fick modifiera vissa övningar, kunde jag deltaga och ta i som jag hade hoppats.



Jag blev nästan förvånad över hur pass bra det kändes och den tunga känslan jag haft i kroppen senaste tiden var som bortblåst, i alla fall halva dagen.

Uppe med tuppen 05,30 (fast hade varit vaken sedan 04,30 då Noel vaknade) och begav mig intill stan och Sats. Första klassen var spinning med Andréa och det var verkligen kul att vara tillbaka på spinningcykeln. Bra musik, pedagogisk och kunnigt och bra variation i intensitet. Grymt Andréa!



Sen var det snabbt klädbyte till löppasset med tjejerna i Runday.
Löpskolning (ajaj träningsvärk i vader och fötter idag) och stafett var både kul och välbehövligt.
Mer löpskolning får det bli!



Det fortsatte med en intressant och bra kostföreläsning, där jag visste mycket av det som sades men ändå fick med mig lite bra råd.


Efter lunch och mingel, var det sen dags för latin fusion med Cecilia Ehrling. Jag, som har en utbildning inom dans och musikal, dammade av danskunskaperna och njöt i fulla drag.
Men sen tog det liksom stopp.
Trots att det serverades så gott som obegränsat med juice och mellis från sponsorerna, dog min energi helt.

Så när det var dags för funktionell träning med Jessica Clarén, som verkligen var en helt egen och spännande klass, kände jag mig slut som artist.
Vissa övningar var för tunga för min gravidmage och de många utfallen kändes av i bäckenet.
Så det blev lite halvhjärtat för min del.
MEN det var verkligen nya rörelsebanor och utmaningar i detta pass, så hade jag kunnat ta i lite mer hade det varit grymt bra för min kropp.



Sen var det bara yogan kvar men eftersom jag nu kände mig helt slut, packade jag istället ihop mina grejer och den generösa goodiebagen med både kläder, bröd och annat smått och gott, och begav mig hemåt.
Trist ändå, då jag verkligen hade sett fram emot yogan.
Men det var något som inte stämde i kroppen, för idag ligger jag hemma med feber och halsont, så det var ändå rätt beslut att åka hem.

Återigen är jag full av beundran för tjejerna i i teamet bakom Blogger Boot Camp. Så himla bra fixat! Och tror att fler med mig ser detta som en riktig höjdpunkt. Roliga klasser, grymma instruktörer, bra mat, fetaste goodiebagen och en hel dag med likasinnade bloggvänner och bloggälskare!
Tack för en jätterolig dag!

Vi blir fyra!

Hörrni, tycker att vi börjar helgen med en glad nyhet.
Kanske har vissa misstänkt det, men nu kan jag berätta.

Noel ska få ett syskon! Vi är så glada över att vi ska bli fyra i vår lilla familj.
Det känns fantastiskt fint att vara så lyckligt lottad.
I slutet av september, om allt går som det ska, är det tänkt att vår nya familjemedlem ska komma till oss.

Illamående och trött var varit mitt smeknamn men nu mår jag återigen nästintill som vanligt.

Imorgon vankades det bloggträningskonvent för hela slanten, Blogger Boot Camp, så nu ska jag, magen och resten av familjen ha fredagsmys och jag ska fixa energibollar till mellis.

Ha en trevlig kväll allihop!

Intervallstege på löpbandet

Jag var så grymt sugen på intervaller idag, var ju hur länge sedan som helst.
Och tänkte att kyla och is fick vara idag, till förmån för löpbandet på jobbet.
Jag gillar egentligen inte alls löpband, är ju mer en utetjej, men för kvalitetsträning på vintern funkar det.

10 min uppjogg följt av en stege.
1-2-3-4-3-2-1 min med 1 min joggvila mellan intervallerna tänkte jag mig.
Det var jobbigt men jag låg ändå i en för mig just nu, lagom ansträngningsnivå.
Framförallt var det ju så kul!
Varför har jag inte gjort det här på länge?

Vips var det dags för nedjogg 6 min och stannade bandet på 7,22 km.
Precis vad man hinner på en lunch.

Den där längtan

Visst är det bra att längta?
Och att längta efter träning är ju en underbar känsla.
Så var det idag. Jag hade verkligen längtat till lunchen då jag skulle få gå till jobbets gym för veckans styrkepass.
Kort och intensivt och väldigt kul.
Det är nästan så att detta är veckans bästa pass. Jag gillar verkligen att pressa mig i olika övningar och känna den där brännande känslan.
Funderar fortfarande på ett gymkort eftersom jag vet att jag med tiden kommer att få lägga mer tid på styrketräningen, vilket jag verkligen ser fram emot.



TRX, hantlar, bänk och en lättare stång var mina redskap idag och så mycket kul man kan göra med dessa ting.
Fokuserar allt som oftast på att stärka min core, men klämmer även in någon benövning (squat med viktplatta idag), pulshöjande och någon armövning som idag blev hantellyft för baksida axel och dips.

Iskalla 10 km

När jag kom ut från jobbet var det fullt polispådrag och svarta limousiner överallt. Fick kryssa förbi folk för att småjoggandes ta mig till t-banan.
Undra vad det var för viktiga människor därinne.

Senare väl framme i Mörby, satte jag på Garmin och sprang iväg.
Kallt var bara förnamnet.
Hade underställ av ull och vanliga tajts på benen, vilket var för lite.
Men efterhand jobbade jag upp värmen. Förutom i händerna som var nästan outhärdligt kalla hela tiden.

Kändes segt fram till 8 km, då jag kunde dra på lite och lägga in en fartökning. Så skönt det var att bara kuta snabbt!
Med ryggsäck också.
10 km senare klev jag innanför dörren och möttes av två glada älsklingar, den stora och den lilla.
Och nylagade linsbiffar.
Mums!

Spring, core och soleufori

Lunchspring igår i sol och nästintill barmark.
Är det vår på gång nu?
Japp, förutom de där minusgraderna som envist hänger kvar på morgonkvisten.



Glömde ta på mig Garmin, vilket jag insåg när jag kom ut på gatan, så längden vet jag inte men var ute i 40 min så runt 6-7 km fick jag nog ihop.

Känslan av sol i ögonen och ljusa mornar och kvällar när man är på väg hem från jobbet, gör på något sätt att tillvaron med ens känns lite lättare.

Idag var vi ute tidigt med Noel i vagnen och promenerade på sjön och bort till 4H-gården för att titta på djuren. Medan Noel sov gott, satt vi i solen och njöt av en fika.
Livskvalité kallas det. Och sånt blir det mer av nu när det blir varmare.

Väl hemma efter mat och lek var det dags för sov igen för vår förkylda lilla skatt, och då passade vi vuxna på att sova vi med. Skönt!

Sen väckte vi kroppen med en halvtimme core medan våra helggäster underhöll Noel.
Om jag säger att jag är lite ur form även i coremusklaturen, säger jag inte för mycket. Kände mig så svag.
Men vad hade jag väntat mig när jag slarvat med träningen sista tiden.
Nä, idag var en reminder vad jag har jobba på, bland annat, framöver.
Corestyrka, here I come!

Dimman lättar!

Skrev ett inlägg igår som tydligen inte blev postat som jag trodde, vilket jag upptäckte nu.
Så jag får väl skriva om det. På ett ungefär.

Dagar och veckor har gått.
Men nu. Äntligen lättar dimman som jag befunnit mig i och den förlamande tröttheten börjar släppa greppet.
Så skönt att jag börjar känna mig som mig själv och att energin återvänder till kroppen.
Jag tar fortsatt lite piano när det gäller träningen, den här veckan har jag hittills sprungit (med fartökning hör och häpna) och styrketränat på lunchen.




Styrkepasset igår fokuserades på baksidan av kroppen och jag grävde långt ner i övningsbanken för att överraska kroppen med gamla, bortglömda favoriter och nya oprövade pärlor.
Och vilken träningsvärk jag har idag. Skönt!

Triceps, bål och rygg, rumpa, baksida lår och vader fick minst 1 övning var i det tidspressade passet jag hade till mitt förfogande.

Känner verkligen att det är kul i gymmet just nu, och jag skulle vilja lägga mer tid där men då skulle nog ett gymkort vara bra att ha.
Jobbgymmet är lite trångt och begränsat, så skulle jag lägga mer tid på gym vill jag ha något bättre.

Men vi får se, först ska jag utöka hemmagymmet med en foamroller och ett junglegym (som en TRX).
Det kommer man ju ganska långt på.

Frånvarande

Det har varit lite glest mellan inläggen här på sistone.
Fick en fin kommentar av en läsare att jag var saknad och det känns alltid uppmuntrande och kul att höra.
Jag mår bra, men kämpar mot total avsaknad av energi och orken till att blogga eller att ens läsa bloggar finns knappt för tillfället.
Varje träningspass är en seger och jag vet att jag alltid mår bättre efter men jag som normalt aldrig har svårt att motivera mig och ta mig för, får nu ha övertalningssamtal med mig själv varje gång.

Har ändå denna vecka fått till tre löppass och ett styrkepass, vilket normalt skulle vara en dålig vecka, men som jag känner mig nu är jag som sagt nöjd över varje gång som blir av.

Veckan som gått har jag förutom tränat, varit på massage och fått konstaterat nya låsningar i ryggen och strama muskler (ska åtgärdas i morgon bitti), varit i Örebro och vänt, fått kompensation i form av 800kr från SL för den dåliga busstrafiken i Täby (jag har ringt och grymtat) , glömt mina skinnhandskar på t-banan- bye bye trogna tjänare, bytt arbetsgrupp på jobbet, läst otaliga böcker för Noel som till min glädje verkar ha ärvt vårt stora bokintresse. Han kommer gåendes med en ny bok så fort den man läser är slut. Fantastiskt och väldigt mysigt.



Idag var vi ute hela lilla familjen och sprang i solen, såklart man som liten ska skydda ögonen med brillor.
Noel somnade efter ett tag och vi pratade och njöt av kombinationen av träning och umgänge.
Söndag i sitt ässe.