Det säger svisch!

Jag är nu inne i gravidvecka 31 och det känns som om veckorna rinner iväg.
Inte bara för att tiden har en förmåga att göra det när man är ledig, utan det närmar sig verkligen med stormsteg tills vi blir fyra och idag är det prick två månader kvar.
Dessutom växer magen nu mer än vad jag upplevt hittills i graviditeten och jag upphör aldrig att fascineras när jag ser min spegelbild:)
(Magen upplevs större än vad den ser ut på bilden nedan.)




Det känns som om jag svullnat lite nu när det varit varmt och samlat på mig vätska men kanske är det bara en känsla.
Jag nojjar inte över förändringarna i kroppen och dess begränsningar för tillfället, utan njuter verkligen av att vara gravid och av min gravida kropp.
Känner redan att jag kommer att sörja den mysiga magen lite den dagen bebis är ute.
Kan inte tänka annat än att jag är så innerligt tacksam över att just jag har turen att ha dels en liten 20 månaders och dessutom en liten på gång i magen.
Så. Fruktansvärt. Tacksam.

Svisch sa det också idag när jag var ute på veckans första träningspass på cykeln. Eftersom jag numera fått lägga löpningen åt sidan tills vidare, var det skönt att få flåsa, ta i, och känna vinden ta ett rejält tag i håret.
Extra skönt också efteråt eftersom jag var lite osugen på träning efter en fin dag med besök av den här tjejen med familj som ägnades åt promenerande, babbel, lek, mat och solgassande.