Ingen överraskning men ändå ganska tvärt.
Redan under gårdagens förmiddagsjogg i Halmstad kände jag att det började göra ont bak i ryggen, i svanskotan.
Lite molande. Så därför bestämde jag mig för att varva jogg med gång för att skona bäckenet och hoppas på det bästa.
Men när jag kom tillbaka till hotellet och framförallt den stillasittande hemresan i bilen, kändes det smärtsamt ont och jag kunde knappt gå.
Känner igen smärtan och det är foglossning.
Jag hade precis samma smärta förra graviditeten av och till, men denna gång har jag ändå klarar mig längre utan.
Så, därför är det nu so long för ett tag till min kära löpning.
Jag kommer att cykla och promenera mer som konditionsträning kombinerat med styrkan. Stavarna får åka fram och agera promenadkompisar(jag vet, lite pensionärsvarning), de gör det lite roligare och höjer pulsen.
Även om det känns lite ledsamt just så är jag glad och tacksam att jag kunde springa fram så långt som fram till v.30.
Och om två månader kommer ju vår lilla förhoppningsvis ut, och sen(om allt går bra) börjar resan tillbaka till mitt snabbaste och starkaste jag någonsin.
tråkigt att du fick ont! men ändå fantastiskt att du kunde springa så länge. det är skönt att cykla och gå också, och stavarna gör det faktiskt roligare och att det känns mer som träning!
SvaraRadera