Inte så långt och inte så fort, men ut kom jag och istället för att hänga i soffan(vilket jag för övrigt ska göra snart efter lite ryggstyrka) blev det en underbart skön kort kvällsjogg.
Tacksam över det lilla som känns tyngre och tyngre av förklarliga skäl, och tacksam över att fortfarande kunna få göra en av de saker jag älskar mest, att springa.
Kul att det känns så mycket bättre nu än förra graviditeten! Jag hoppas också på några veckor till. Just nu känns det långt ifrån slut, men sånt kan ju ändras snabbt.
SvaraRadera