Ett riktigt gott nytt år!

Det nya året firas lämpligt in med en ny fin vän och hennes familj som jag lärt känna under året som gott.
Ett fint slut på ett väldigt fint år på alla sätt.
Önskar er allt gott, så hörs vi nästa år!

Premiär på längdskidor!

Förutom den där längdturen på fjället i Sälen för 6 år sedan när jag höll på att blåsa ner, var det nog 20 år sedan jag stod på ett par längdskidor.

Jag har tänkt på det i flera år, men eftersom jag inte ägt några skidor och inte heller bott nära några spår har det helt enkelt inte blivit av.
Förrän nu.

Året 2012 var året då jag fick mina första skidor i vuxen ålder (tack snälla make) och även han åka en premiärtur innan året slår över till 2013.
Spåren var isiga, jag hade noll fäste trots valla, kass teknik och rädd i varje nedförsbacke.
Men det var kul.

Jag åkte två varv på den 1,7 km långa slingan. Först ett varv och sedan byttes vi av maken och jag då Noel låg i vagnen och sov. Sen ett varv till med mer mod i kroppen och bättre fart på skidorna. Trots detta blev snittempot långsammare än jag går ibland, haha!



Blodad tand fick jag definitivt och nu hoppas jag att snön inte smälter bort helt.
Tror definitivt på mycket träningsvärk i både triceps och rygg imorgon. Även magen fick sig en omgång.



Eftersom Noel sov i vagnen såg jag min chans till mer träning så jag passade på att springa hem med honom i springvagnen, jag bytte bara pjäxor mot löparpjuks och gav mig iväg.
En omväg hem från spåret senare var jag hemma och kunde summera 3,5 km längdskidor och 7 km löpning.
Härligt!

I´m in lööv i ett underställ

Idag var det dags för en favorit i repris, och som faktiskt inte skett på över en månad.
En vagnjogg.
Eftersom det varit snö och jag varit halvskadad har jag undvikit denna underbara kombination av sovdags för
Noel/springdags för mig. Kan nog säga att minst hälften av alla sprungna mil detta år varit med vagnen.
Så jag tog med mig Noel i springvagnen och drog ut på en lugn jogg i is/slaskunderlaget.
På mig hade jag dels det nya understället som jag fick av de snälla svärföräldrarna i julklapp från Icebreaker och en ny buff som jag köpte idag. Allt i merinoull. Som ju är grejen för att vara varm i vinterkylan.

Så skön och snygg att jag vill ha den till vardags

Och redan när jag drog på mig understället, kände jag förälskelsen slå till. Satt som en smäck, skönt som tusan och så mjukt att jag vill bo i det.

Och tröjan är dessutom så snygg att jag skulle kunna ha den till vardags under kavaj eller kofta.

Jag behöll värmen perfekt under och efter passet trots att jag blev rätt svettig och det kändes inte ens blött.

Nu vill jag inte ha något annat på mig när jag springer, men gissar att jag måste eftersom det krävs tvättning då och då:)
(Och nej, jag är inte sponsrad bara kär)
Buffen värmde lika bra den och äntligen har jag ett bra alternativ när det är aningen för varmt för mössa.

Inget pass att lägga på minnet, men en hel och pigg kropp som jag hoppas få vara startskottet på det nya året och på en hårdare satsning mot nästa springsäsong.

Mjukstart

Nu börjar jag känna mig kry efter feber, halsont och förkylning och äntligen kan jag köra igång med träning igen.
Det ligger ju en hel del energi som vill ut nu när jag ofrivilligt vilat i nästan en vecka.



Så jag mjukstartade igår med hemmastyrka av den lite lugnare sorten, 7 tabataintervaller a 4 min fördelat på nästan hela kroppen och övningar som tex utfall, planka, rodd, tåhävningar och höftlyft.
Inget flås men jobbigt för musklerna såklart.
Idag kände kroppen för yoga och den var som vanligt välbehövlig.

Imorgon blir det en lätt jogg och om det känns bra, hoppas jag på söndag få komma ut och testa mina nya längdskidor.
Spännande eftersom jag inte stått på ett par skidor på många år nu.

Och så vips så var julen över

Varje år är det likadant. Man förbereder och förbereder, shoppar klappar och lyssnar på julsånger.
Och sen bam, så är julen slut.
Så mycket för så lite om du frågar mig. Missförstå mig inte, jag älskar julen men den är ju över så fort.
Fast då är det ju själva förberedelserna som hör julen till och är minst lika mycket jul som julen självt, om ni förstår vad jag menar.
Hela december är ju som ett upplopp på målrakan, fast ett njutbart sådant.
Och nu, så här när juldagarna är slut, infinner sig ett lugn.

Förkylningen är bättre och visst blev det jul ändå. Fina julklappar(nästan bara träningsrelaterade), god mat och mycket julgodis och familjemys.
Nu har alla åkt hem och eftersom jag lyckats smitta Noel, är det innemys som gäller.

Men då jag knappt varit utanför dörren de senaste dagarna kryper det i kroppen och jag längtar efter att få kunna komma ut och prova längdskidorna jag fick av tomten och såklart efter att springa.
Som jag inte gjort på snart en vecka.

Tänkte mig dock ett lättare hemmastyrkepass idag, och har jag tur kanske det kan bli en runda till helgen.
Skidor eller löpning.
Fast jag kan ju inte åka längd, så det blir intressant.

Hursomhelst, det här är min sista vecka som mammaledig och jag får tillbringa den på bästa sätt, lugna och lata dagar med min lilla familj.
Sjuk eller frisk spelar mindre roll.

God jul!

God jul allesammans!
Hoppas ni får en fin dag med nära och kära.
Själv kommer jag tyvärr spendera vår första jul i huset mestadels sängliggandes.
En redig förkylning och feber på det är INTE vad jag hade hoppats på denna dag. Har nog aldrig varit sjuk på julafton.
Men familjen är ju här och det är det viktigaste.

På återseende!

Som bambi i skogen och en aning fartlek

Att fånga dagsljuset såhär års.
Tydligen inte helt lätt.
Lyckades nämligen inte igår heller med ett helt pass i dagsljus.
Det verkar vara svårt att tajma in det där ynka dagsljuset.
Tror att jag de senaste 6-7 rundorna enbart sprungit i mörker.
Men jag får skylla mig själv.

Har de senaste dagarna vaknat runt 8-9 och varit jättehungrig, så morgonjogg har det inte varit tal om.
Sen går förmiddagarna och eftermiddagarna i ett, nu håller vi som bäst på med alla förberedelser här hemma inför julafton som i år firas hemma hos oss.
Och helt plötslig är det mörkt då jag ske bege mig ut på löprunda.
Så även igår.



Sprang igår till skogen och 2,5km-slingan. Det hade kommit mer snö och det var rejält kämpigt bredvid skidspåren. Jag sjönk ner i snön på varje steg och i uppförsbackarna kom jag mer bakåt än framåt. Tungt och väldigt sakta gick det. Hade tänkt mig två varv, men ett fick räcka då jag var helt stum i benen.

Kände ändå för lite fart, så jag fortsatte en omväg hem på hyfsat plogade cykelbanor och bestämde mig för 30s fartökning följt av 30s jogg.
Gjorde så 8 gånger innan det var dags för en lugn km hemåt.
8,7 km senare var jag hemma.

Idag hade jag tänkt mig en längre runda, men efter en natt med dålig sömn vaknade jag upp med halsont och lite snuva.
Så idag blir det vila, och så hoppas jag på bättre lycka imorgon.

Kittad för kyla!

Nu ni, nu ska jag inte behöva frysa mer.
Jag har hittills inte ägt ett enda underställ som behåller värmen. Har en tröjor från Kari Traa och Under Armour som jag gillar, men de funkar inte så värst i -5 och uppåt.
Ett par merinounderställsbyxor från Icebreaker har jag också, och de värmer bra när det inte är mer än -10. Men jag fryser alltid om lår och rumpa ändå.

Så, för några veckor sedan hade Campadre Bagheeras merinoställ till halva priset plus andra bra saker och jag slog till direkt på både tröja, byxa, ullstrumpor och en rånarluva.
Jag är trött på att frysa och vara iskall på huden men ändå svettig när jag kommer hem.
Egentligen skulle inte varorna levereras förrän efter nyår, men det var en trevlig överraskning när de dök upp idag.

Visserligen har jag önskat mig ett
merinoställ av tomten, men jag behöver ju flera så det är ju bara bra om jag får ett till:)

Testade mina nya grejer nu på kvällens runda, och vet ni vad?
Jag frös inte någonstans.
Lycka!

Helt plötsligt gick det snabbt

Det var ljust när jag startade (vår lilla ljusbeklädda en i bakgrunden)

Om det var tyngre än tyngst förra gången, var det som att ha eld i baken under dagens tur.

Äntligen ett pass i dagljus, eller ja halva i alla fall, och känslan i kroppen var bara så häftig.

Det gick verkligen undan idag och det var så skönt att få känna det efter så många tunga pass den senaste tiden.

Lycka, eufori och ren springglädje i sin bästa skepnad.

Sen blev det mörkare...

Det var isigt under snön och idag var mina Icebugs perfekta. I snömodd spelar det ingen roll tycker jag med dubbar tycker jag, men så fort det bli lite is är jag så glad över att jag har buggarna. 

Jag kan springa på precis som jag vill och slipper vara rädd för att halka.

Sprang runt Rönningesjön och tänkte ta ett varv i spåren Skavlöten, men insåg ganska snabbt att det var för mycket snö där, så tunt sjön, hem och en liten extrasväng blev till slut 10 km.

Åh, känslan av att känna sig stark och snabb, ni vet, nästan så man känner sig oövervinnerlig.

Och till slut var det nästintill kolsvart

Idag gick det undan (skoja)

Nu fick jag också smaka på den där snömodden.
Snön under mina fötter gled undan hela tiden och det här var första gången för i år som jag blev uppriktigt förbannad under en springtur.



Värre än att springa i sand, och trots att jag idag bytte ut de lite hårdare Icebugsen till favvoskorna med broddar hjälpte det föga.
8 km skulle springas och fokus låg på att behålla pulsen nere. Vilket ju är svårt i snö, så tempot blev mycket lägre än vad jag är van vid.
Det blev tyvärr aldrig riktigt någon njutning.
Men fostrande sägs det.
Alltid något.