En annan typ av fredag

Maken hade tagit ledigt idag för att vi skulle få en långhelg och en mysfredag tillsammans.
Planerna för dagen gick om intet när Noel inatt kräktes och visade både magsjuka och förkylningssymtom.
Stackars liten. Så hjälplös och inte kan han uttrycka sig heller.
Dock märkte vi en förbättring efter hand under dagen.
Så vi fick avboka BVC-tiden och planerna och istället blev det hemmamys, långpromenad och yoga.
Rätt mysigt det med.

Idag tog jag vila från löpningen trots att jag hade tänkt ett lite längre pass, då sommarens höftböjarskada gör sig påmind igen.
Bu.
Nu masserar jag och stretchar låret och rumpan och hoppas att det är bättre imorgon, då jag har tänkt mig ett långpass.
Men är det inte det, så får det bli ett rejält hemmastyrkepass istället och sen hoppas på långpass på söndag.
Men vi får se.
Viktigast just nu är att vårt lilla knyte blir bättre och då blir träningen sekundär.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Snowjogger och en stund med bollen

Med vagnen i högsta hugg, gav jag mig ut på en lugnare jogg på eftermiddagen. Hade nämligen inte räknat med att kunna hålla något vidare tempo idag , med nysnö och vagn på det.
Det gick ändå bättre än förväntat.
Jag utrustade mig med mina Icebugs med dubbar och höll mig sedan på cykelbanor där jag tänkte att det kanske var hyfsad framkomlighet. Vilket det var.
Vissa partier var nästan torra och andra lite mer moddiga och på väg att frysa till is, jag hade nästan räknat med mer snö längs med vägen.
Brydde mig inte om tempo,  utan var nöjd över att jag kunde jogga och inte behövde gå någonstans.

Sprang idag en delvis ny runda och hur jag än försöker variera mina rundor så verkar nästan alla rundor,  som jag i förväg funderar ut,  bli 8 km. Så även idag.

Tittar jag i min träningsdagbok så ser man att merparten av alla löppass den senaste månaden är just 8 km eller där i kring.  Lite lustigt.

Det var rätt skönt att det gick så där jättelungt idag eftersom jag annars har svårt att låta det gå långsamt och ha låg puls. Eftersom jag fortfarande inte börjat med träningsupplägg igen, så är variationen på passen alldeles för dålig just nu. Det blir mest mellanmjölk av passen och nästa vecka, om jag känner mig bättre i höften (ja, just nu verkar det tyvärr som om smärtan från i somras är tillbaka, men mer om det i ett annat inlägg), så hoppas jag kunna komma i gång med mer uppstyrd träning igen. Nu ska det bli ordning på torpet:)

Eftersom jag inte fått till någon styrka än denna vecka, beslöt jag mig för att köra lite core i tabataform.

Sagt och gjort, plankor, ryggresningar, rodd, höftlyft på boll, bollrotation i planka (bollen mellan fötterna i plankpostion och sedan rullar man bollen från sida till sida) och knä till armbåge i planka.

40 välbehövliga minuter in på styrkekontot. 

Ibland är lite inspiration allt som behövs

En morgonjogg som inte blev av(idag heller), fick bli en kvällslöpning istället.
Under dagen kändes det mindre och mindre som om den skulle bli av. Regnet, blåsten och mörkret gjorde mig allt annat än sugen på löpning.
Men det är bland annat i sådana här lägen jag är glad att jag läser träningsbloggar.
För det var flera stycken grymma tjejer som hade gett sig ut i morse trots vädret och då kunde ju inte jag vara sämre.
Och på något sätt är det där där passen som man på förhand tror minst om som överraskar mest och blir kanonpass.
Som det ikväll.
10 km med teknikfokus som gick av bara farten och trots att jag inte hade något som helst tidsmål eller tittade på klockan gjorde jag milen på exakt 50 min.
Och det med en känsla av lätthet i kroppen. Kanske har den senaste tidens vagnlöpningar i terräng givit lite ändå.
Pigg och glad kom jag hem och fortsatte där med triset av ryggövningar med gummiband, hög rodd, låg rodd
och utåtrotation för baksida axel.

På begäran: Goda energibollar

Salig var jag när jag första gången fick smaka det som kallas energibollar.
Platsen var på Blogger Boot Camp i april i år och den som hade gjort dessa små, beroendeframkallande bollar och så snällt bjöd mig var Andréa.
Lite blygsamt förklarade hon att hon inte blev så nöjd denna gång, eftersom det tydligen blivit för mycket jordnötssmör.
Men jag var såld. Givetvis ville jag ha receptet.
Hon hade höftat fram mängderna men gav mig ingredienserna.

Jag gick hem, höftade och la till några ingredienser som jag gillar.
Så nu finns det ofta bollar i min kyl som får agera kaffetillbehör, mellis, allmän energihöjare och igår kalasfika.
Så Karin, på din begäran i  bloggen - här kommer ingredienserna.

Cashewnötter
Torkade aprikoser
Jordnötssmör (den ekologiska varianten utan en massa socker)
Mandlar
Solrosfrön
Ekologiskt vanlijpulver
Raw cacaonibs
Kokosolja

Om du vill kan du blötlägga nötterna så blir de lättare att mixa.
Mixa allt i mixer och rulla sen i kokosflingor.
Voilá!

En kalasdag

Firandet av vår nyblivna 1-åring
fortsatte idag med ett barnkalas för Noels kompisar.
Bland annat hade vi besök av både Karin med familj och Andréa och hennes son.
Allt som allt var det sju barn med föräldrar och det var verkligen full rulle.
Det var jättekul att se alla barnen här, och givetvis våra vänner med, och dagar som denna känner man sig lite extra glad och tacksam över dem som finns i våra liv.
Efter att ha fixat två kalas på två veckor, är det nu en lugn kväll i soffan som gäller.

Tro det eller ej hann vi faktiskt även med en vagnjogg i förmiddags, hela lilla familjen.
8 km fick det bli i bekvämlighets-tempo och det var riktigt mysigt att få sällskap av maken.

Jag hade egentligen hoppats hinna med ett långpass denna vecka men varken tid eller ork i kroppen fanns där.
Well, jag nya tag och siktar på ett långpass i skogen nästa helg.
Då hoppas jag att jag känner mig piggare i kroppen och inte som nu, lite halvkrass.
Kan trots allt summera en bra träningsvecka med 4 löppass, två styrkepass och en yoga.
Så önskar jag att det kunde se ut varje vecka, helst kanske minst ett löppass till, och det är en bra fördelning av träningsmängden för mig.

Nej, nu ska laxen in i ugnen och sen, sen blir det soffan.
Ha en skön söndagskväll!

Upp och ut

Fick en möjlighet imorse att kunna få komma ut på springtur när solen gått upp och det börjat ljusna. Klart man tar den.
Så strax innan 8 satte jag igång Garmin och gav mig iväg.

Fartlek i skogen hade jag tänkt mig.
Sprang de knappa 2 km till spåret och började sedan med en fartökning. Hade tänkt mig att km 3 skulle springas i 5,10-tempo. Snabbt för att vara morgon och jag just nu.
Jag är ruskigt medveten om min kapacitet på morgonen och dessutom i terräng. Det är inte min starkaste träningsstund på dagen om jag säger så.

Hursomhelst, den första ökningen och km gick i 5.00-tempo och jag blev genast mer positiv.
Men där tog det stopp.
Fortsatte sen med en till längre och två kortare fartökningar men hade svårt att ta mig under 5-tempo. Slet på sista och fick där till 4,40- någonstans.
Men det är svårt att tänka tempo när det dyker upp backar bakom varje sväng. Försöker jag hålla uppe tempot går jag mig lätt stum. Kanske bättre att fokusera på tid.

Trots allt var jag rätt nöjd med dagens pass när jag efter knappt 10 km var hemma igen.
Jag är helt ok med att inte vara i något som kan kallas bra form konditionsmässigt för tillfället eftersom det ju inte är nu som jag ska vara som snabbast.
Lite mer uppbyggnadsträning och km-nötande är vad jag behöver för närvarande.
Sen får jag gärna få bli snabbare igen.

Och så en lugn stund

Mattan är framrullad, dvdn är igång, den lilla är nattad och bullarna jäser för fullt.
Nu- en välbehövlig yogastund.

Ett helt år

Idag för exakt ett år sedan föddes vår son, Noel.
Då jag var  nedsövd när han föddes fick jag inte träffa honom (förutom den ynka minuten efter några timmar) förrän ett dygn senare.
(Det finns lite mer läsning om den där förlossningen under etiketten förlossning till höger här i bloggen.)

Så mycket har hänt sedan den där dagen för ett år sedan.
Jag gör som Sofy och sammanfattar lite om vad som hänt på det här året.

Jag har blivit mamma och vi har blivit föräldrar, det bästa och största hittills i livet.
Jag och Noel har repat oss och återhämtat oss sen den dagen och mer därtill.
Jag är i bättre form än på många år, även om vikten inte säger så mycket väger jag några kilon mindre nu än innan graviditeten.
Jag snabbare än någonsin. Jag har satt personligt rekord på alla distanser jag sprungit detta år, jag har sprungit mitt första marathon, jag har upptäckt att hemmaträning kan var minst lika effektiv som gym-träning.och jag har fått bättre insikt om min kosthållning och äter nu med bra kännedom om vad jag stoppar i mig.

Under detta år började jag också blogga, äntligen, efter att ha funderat på det i några år:)
Jag har fått flera nya bekantskaper, jag har flyttat till radhus långt bort från stan, jag har lärt mig att älska promenader tack vare att  man har en liten skatt i en vagn framför sig, varit skadad och blivit kry igen, lärt mig att man klarar sig på 4 timmars upphackad sömn per natt ganska länge, haft magsjuka big time och varit på träningskonvent där man tyckte att jag var en glädjespridare och där jag stod i över 5 min i plankan, förbättrat mitt tålamod och skrattat mer än någonsin. Detta bland annat.

Men det bästa av allt, jag har fått lära känna en speciell person. Vår son. Varit med när han upptäcker världen och sin kropp och lär sig bemästra nya färdigheter.
Det finns inget i världen som slår det.
Grattis på födelsedagen Noel!

Kvällsmeditation

Med en ljudbok i lurarna och en längtan efter lugn löpning, blev kvällens pass precis så bra som jag hade hoppats.
Lugn, meditativ löpning i 8 km med fokus på återhämtning.
Om det fortsätter så här mörkerrädslan är snart botad.

Härliga helg!

Började lördagen med 7 km löpning med vagnen. Skönaste starten!

Sen var det dags för gästerna att komma för att fira vår ett-åring(på tisdag). Vi bjöd på pajer, lax, sallad, tårta och bullar. Ingen bild, men gott var det i alla fall.

Söndagen började med lite sovmorgon följt av en lång promenad runt sjön med fikastopp medan Noel sov middag i vagnen. 

Mys och middagssov följdes sen av 40 min ben och core-pass i vardagsrummet. 

Tiden går så fort när man har det bäst.