Sällskapsjogg

Jag har haft två dagars löpvila för att påskynda återhämtningen och känningarna som uppkommit efter maran.

Så det var med en betydligt piggare kropp som jag idag gav mig ut på en vagnjogg tillsammans med lilla familjen.

Både höftböjaren, hälsenan och baksida lår känns bättre, men jag vet att jag ska vara försiktig nu och tas det lugnt och inte springa så långa sträckor.

Hade egentligen planerat att idag börja med träningsschemat inför halvmaran, men eftersom mitt fokus just nu ligger på att bli helt bra i kroppen,  får det vänta.

7,5 km i 5,44 min/km var lugnt och behagligt som passar den just nu lite defekta kroppen.

Det är alltid lika mysigt att vara ute hela familjen. Noel sover oftast medan maken och jag samtalar om allt mellan himmel och jord. 

Ibland är det också bara tyst. 

Det är skönt det med.

Man vet att den andra är där bredvid och det kan räcka så, utan att behöva prata.

Familjefötterna - små, mellan och stora.

Radiotips!

Efter ett tips från min mamma, fick jag reda på att det nu i sommar finns ett radioprogram om löpning på P1 som heter Upploppet.
Programledare är modejournalisten och marathonlöparen Sofia Hedström från Svenska Dagbladet och Anna Åkerlund från Stil i P1.
Jag har ännu inte hunnit lyssna men tänkte göra det under en springtur i veckan.
Kul och intressant verkar det hur som helst.
Lyssna in vettja!

Status på post-marathonkroppen

Idag är det två veckor sedan Jubileumsmaran och jag är fortfarande mitt uppe i återhämtningsarbetet.
Optimist som jag är hade jag planerat för återhämtning veckan efter för att sedan denna vecka börja med lite kvalité och längre sträckor igen.
Men jag var nog lite för ivrig trots allt.
Och jag kan konstatera att jag inte är redo och återhämtad. Snarare har jag skadekänningar lite här och var.
Första passet efter maran kändes som det borde, tungt, flåsigt och långsamt, men annars hade jag goda förhoppningar om snabb återhämtning.

Baksida lår var rejält stelt hela förra veckan och det är först de senaste dagarna som det börjat släppa lite.
Men det känns fortfarande under och efter vare pass. Eftersom jag var så nära kramp under loppet i baksidorna(och då speciellt på vänster) så antar jag att jag har någon slags överbelastning där.
Det var det första.

Förra lördagen började jag dessutom känna av vänster hälsena.
När jag började springa mer regelbundet för ca 3 år sedan, fick jag snabbt ont i precis samma hälsena och hade så från och till fram till det försvann under graviditeten. Som en följd av att jag inte kunde springa då utan fick nöja mig med promenader.
Jag har vilat från löpningen varannan dag den här veckan i hopp om att hälsenan ska ge med sig och jag hoppas innerligt att det onda inte är tillbaka igen. För då blir det segdraget.
Excentriska tåhävningar är nu en del av min dagliga rutin som jag hoppas kan råda bot på hälsenan.
Det var det andra.

Jag(i rosa) och maken(i gult) efter vändningen i Sollentuna
Foto:Privat

I ondags,  när jag och maken skulle ut och vagnjogga, stod jag och skulle dra på mig byxorna när det plötsligt small till i vänster höftböjare.
Då kunde jag knappt stödja på benet, men efter lite stretch kändes det bättre. Vi gav oss ut men efter 750m kom det tillbaka och vi fick gå hem igen, jag lätt haltandes.
Misstänkter dålig stretchning sista tiden och överanstängning. Stretch och massage i lår, säte och rygg hoppas jag kunna hjälpa.
Men ändå.
Vad hände med kroppen? Kroppen som jag inte har haft någon känning i under hela våren, drog helt plötsligt till med tre småskador. Som jag tror, vill inte tro att det är något större.  Jag tycker ändå att jag har tränat bra och förberett kroppen successivt på längre distanser. 
Nu avvaktar jag ytterligare några dagar och hoppas att det känns bättre snart.
Jag ska ju springa Stockholm Halvmarathon om 6 veckor, så jag är så ivrig att få komma igång med hårdare träning igen. Men men, viktigast är kroppen. Och vill den vila så får den det.


Tills vidare kan jag glädjas åt att när jag inte springer så mycket finns det mer tid över till styrketräning.
30 min igår,  följdes av 40 min idag nu på kvällen.
Helkropp i superset med fokus på överkropp.
Inget ont som inte har något gott med sig som man brukar säga.

Sol, bad, träning och fina tankar

Det är vad min dag har bestått av.
Imorse kl. 9 mötte jag upp Andréa vid Årstaviken, för att  springa en stund med destination utegymmet vid Eriksdal.
Där tog hon fram sin TRX (ett justerbart band med handtag för träning med egen kroppsvikt)  som vi turades om att leka akrobater i.
Det var första gången jag tränade med TRX och jag kände verkligen att jag fått mersmak. Riktigt kul!
Vi varvade pulshöjande övningar med rena styrkeövningar.
Bröstpress, jämfotahopp, dips, liggande rodd, tåhävningar, benböj med hopp och olika typer av plankor i ca 30 min avverkade vi innan det var dags att springa tillbaka hemåt.
Jag sa hejdå till Andréa på vägen och fortsatte de sista kilometrarna hem själv.
Kunde sen summera 13 km i ett behagligt post-maratempo.

På hemvägen tänkte jag på hur glad jag är att jag får lära känna likasinnade, fina människor genom bloggen.
Som brinner för träning och hälsa precis som jag och som man kan nörda in sig med på området utan att verka lite galen. Speciellt när det gäller löpning.
Men som också i livet i övrigt befinner sig i stadiet- småbarn och familjeliv, jobb och livspussel.

Andréas blogg började jag läsa för flera år sedan och blev fast direkt. Jag följde henne genom träningar, springtävlingar och livet i övrigt. Innan, under och efter hennes graviditet. Och hon har inspirerat mig på många sätt. Hon visade att det går att ha en bebis och dessutom springa fort, långt och mycket med och utan barnvagn. Att det går att kombinera passionen för träning och löpning med bebis- och familjeliv bara man vill.
Jag har nog henne att tacka lite för att jag lyckades komma tillbaka i springform så snabbt och dessutom springer snabbare än någonsin och genomförde mitt marathon på bättre tid än vad jag trott jag skulle klara av.
Tack för att du är en sån  insprirationskälla, Andréa!
Jag ska erkänna att första gången vi träffades i verkligheten blev jag nästan lite starstruck. Det kändes nästan som om jag kände henne eftersom jag hade läst bloggen så länge. Jag visste ju en hel del om henne men hon visste inte mycket om mig.
Haha, men jag skrämde nog inte henne i alla fall:)

På eftermiddagen gick vi ner till vattnet för lite sol och bad-häng medan solen var framme. Det gäller att passa på!
Medan Noel sov i vagnen,  låg jag blixtstilla på filten och njöt av solens strålar  tills jag blev tillräckligt uppvärmd för ett dopp i Mälaren.
Underbara sommardag.

Ett bra avsked

När jag vaknade imorse var jag extremt springsugen efter vilodagen igår, (eller en kvarts styrka blev faktiskt) och till min glädje kändes det inget i hälsenan.
Så på med springgrejorna och ut i skogen som ligger ca 500m från svärföräldrarnas hus.
Jag sprang på känsla och ren lycka, och efter en 5km och en 2,5km bar det av hemåt igen.
Känslan visade sig vara 5,14 min/km.
Ett stort fall framåt från de senaste rundorna efter maran, då jag kämpat hårdare och sprungit långsammare.
Och visst kändes det som om kroppen är på väg tillbaka.
Härligt!

När vi idag begett oss hemåt igen är det med blandade känslor.
Familj, släktträffar och omhändertagande har varit fint och mysigt, och skogsrundorna kommer jag sakna en hel del.
Men som alltid är det så skönt att komma hem till sitt alldeles egna.
Vårt hem.

Återhämtningsläge

Det här med återhämtning efter marathon trodde jag skulle bli en lätt match.
Att jag skulle behöva det efter maran visste jag och jag tänkte att det skulle komma lägligt efter många veckors träning och på slutet faktiskt lite dalande motivation i önskan att "nu får det snart vara dags."



Men icke.
Jag är som ett barn på julafton.
Jag vill inget hellre än att ge mig ut och springa långt, snabbt, länge och ofta.
Men baksida lår och vänster hälsena påminner mig fortfarande om mitt första marathon och jag vet att det inte kommer att bli bättre av att bara köra på.
Dessutom märker jag på pulsen att den ligger lite högre än normalt på passen. En indikation om något på att kroppen inte är helt återhämtad.
Så nu är det kortare pass och några fler vilodagar som gäller tills kroppen känner sig som sig självt igen.
För jag har ju fler mål den här säsongen, så det gäller att vårda kroppen och inte förhasta sig.
Jag får helt enkelt ge mig till tåls.

Med denna insikt blev det därför en kort runda i skogen på 6 km idag. Sprang utan att kolla på klockan, då jag ville låta kroppen bestämma tempot. Farten strax över 5,30 min/km var ganska ansträngande och fullt tillräcklig.

Söndagsstyrka

Ingen löpning idag.
Jag är fortfarande stel och sliten i baksida lår och efter turen i barfotaskorna häromdagen fick jag en svag känning i vänster hälsena.
Så för att inte förvärra detta, tar jag en extra löpvilodag och hoppas kunna springa imorgon igen.
Men kan man inte springa kan man ju alltid träna lite styrka.
Så vi tog fram det som finns till hands här i viktväg, 4 kgs hantlar och svärmors farfars stång på 18 kg.
Stången har alltså gamla anor, men funktionen är det inget fel på.




Efter lite jogg runt huset som uppvärmning, gick jag sen utfallsgång 3 varv runt huset med hantlarna. Tog bra i framsida lår och rumpa.
Sen blev det tåhävningar, armhävningar, axelpress, ryggresningar, roboten, planka, sidoplanka , tricepspress mot panna och mage och frivändningar.
Att kunna träna ute på tomten är verkligen en lyx och jag längtar tills jag någon gång får en egen tomt som jag kan träna på när jag vill.
Det får bli ett framtidsprojekt.
Inom en ganska snar framtid tror jag.

Följa John

Idag fortsatte jag min för närvarande lite ostrukturerade löpning med ett pass tillsammans med maken.
Jag var sugen på lite fart men är inte tillräckligt återhämtad i benen ännu för intervaller, så lite Följa John i skogen passade utmärkt.
Vi sprang de första 3 km lite lugnare för att sedan turas om att dra. Eller mer så att någon av oss när som helst kunde sticka iväg och då fick den andra bara hänga på.
Istället för att kolla sträcka på klockan, blev det typ "över nästa kulle" eller "fram till tallen i svängen".
4 km fartlek blev det för att sedan springa de sista 4 km lugnare igen. Totalt 11 km.
Ett ganska skönt och avslappnat sätt att fartleka, och lite roligare med sällskap och ovissheten gällande både fart och sträcka.

Hemma igen möttes vi av en lite ledsen kille som just nu är i fasen
att han blir förkrossad så fort vi inte är i närheten. Stackarn.
Vi får med andra ord ta det lite lugnt med de gemensamma löpturerna framöver.

Arm(a)styrka

Drog fram svärmors gamla hantlar och körde lite armstyrka efter middagen.
Axelpressar, hantellyft åt sidan, bicepscurl och diverse andra axelövningar blev det, och nog tog det bra trots den blygsamma vikten på hantlarna.

Armstyrkan är inte vad den har varit, men jag planerar att skaffa både en TRX och en tyngre kettlebell för att råda bot på detta.
Har för närvarande en på 12 kg och den räcker bra till vissa övningar, men med en tyngre (tänker mig först och främst 16 kg) skulle jag få bättre träning till de större muskelgrupperna och vissa helkroppsövningar.
Känns som om man kommer rätt långt på dessa två.

Lyxigt!

Att plocka mogna persikor i familjens växthus.
Närodlat minst sagt.
Och det känns rätt lyxigt.