Fredagsgöra

Gick upp alldeles för tidigt som vanligt men eftersom det var min tur att hämta på förskolan idag, var det bara att ta sig upp och iväg till jobbet.
Jobbade en och en halv timme innan det bar iväg till barnmorskan.
Idag hade hon en barnmorskestudent hos sig som blivit upplyst om min bakgrund med förra graviditeten och nuvarande status.

Min barnmorska talade om för henne hur häftig jag var som efter traumat med förlossningen, sprang maraton 8 mån senare och sprang fortare än några killar på jobbet och många andra. Och hur coolt det är att jag fortfarande är igång med löpningen och träningen.
De blev nyfikna och ville ha tips till sin egen träning, varpå jag spred budskapet om tabataintervaller och löpning för nybörjare.
Riktigt roligt och jag känner ju att det är det här jag brinner för. Det är det här jag vill syssla med.
Att få fler och träna, må bra och upptäcka alla fördelar. Någon gång i framtiden kanske den där drömmen kan bli sann...


Jag tog också tillfället i akt, mellan blodtryckskontrollen, hjärtljudslyssning och urinprov, att fråga studenten vilken utbildning de får i träning för gravida.
Svar: Ingen alls.

Vilket gör mig lite ledsen eftersom det finns bra material och kunniga människor för detta numera.
Klar förbättringspotential alltså.

Allt såg bra ut förutom blodtrycket som nu stigit lite, bara övertrycket förvisso, men ändå.
Så vi får se hur det blir med det där heltidsjobbet framöver.
Tillbaka till kontoret för jobb, lunch och besök i Kungsträdgården.



Sist av alla i stan men ändå.
Äntligen fick jag också se de rosa träden.
Mer jobb och sen hem och hämta
en liten kille som var ensam kvar på förskolan med en pedagog.
Alla andra hade gått hem och just där kände jag mig som världens sämsta mamma som kom och hämtade sist av alla. Första gången det hände.
Men andra dagar är vi tidiga, så det kommer nog inte hända så ofta. Tur är väl det.

Här förebygger vi!

Jag trotsade tröttheten på lunchen idag och gav mig iväg till jobbgymmet. Mycket folk som vanligt (även om jag ser ensam ut på bilden), och jag fick några välmenande blickar där jag armbågade mig fram med magen bland handlar och maskiner.
Roligast (eller hur man nu ser det) var kommentaren från min kollega, som jag dittills inte hade sett, då jag gjorde benböj med 14 kgs handlar i händerna.
-Försöker du få bebisen att komma i förtid? Du har ju så tunga hantlar?

Förklarade att det visst inte var så tungt och att jag har bra koll på vad som känns ok i kroppen och inte. Att jag anpassar, förebygger och underhåller det jag redan har.
Sådär ja.

Kvällsjogg med teknikfokus

Jag hade faktiskt med mig springgrejerna till jobbet imorse.
Planen var en lunchjogg i finaste vädret men pga krångel i kollektivtrafiken på väg till jobbet, kom jag in sent och fick äta snabblunch för att inte behöva jobba längre än vanligt.

Så det fick helt enkelt bli en kvällstur efter nattningen av Noel.
Och vilken fin sådan.
Solnedgång, vatten och ljumma vindar.
Magen och jag joggade på fint och även om det händer mycket nu och jag nästan kan se hur magen växer från dag till dag, känns det fortfarande jättebra att springa. Jag blir nästan lite förvånad varje gång, då jag redan i v.10 förra graviditeten fick problem med bäckensmärtor och fick ge upp löpningen.
Tack snälla kropp.

Tänkte på tekniken hela tiden idag med korta steg, fotisättningen, hållningen och höften.
Stannade sedan på korta löparbanan vid ängen på vägen tillbaka och gjorde lite löpskolning.
Något jag verkligen måste bli bättre på att få in i min vanliga löpträning sedan efter förlossningen. Här ska byggas teknik!

Det blev hälkick, låg skipping, knälyft, tågång och sprättsteg.
Funkar finfint med gravidmage och förhoppningsvis några veckor till. Om jag har tur.

Om jag får välja

Idag fick jag välja aktivitet förutom den planerade utflykten på eftermiddagen.
Bland det mysigaste jag vet är är att vagnjogga ihop med maken och med en djupt sovande Noel i vagnen.
Så det var klart att det fick bli en lördagsaktivitet.
För nu är vi ju även fyra st som är med. Ännu mer mysigt.
Och nog vill jag passa på innan jag blir för långsam för att maken ska tycka det är kul eller inte kan springa längre överhuvudtaget.
7 km runt sjön med ett toastopp.
Mysigt och alldeles underbart.

I mitt rätta element

Lycklig och med sprudlande springendorfiner fick jag äntligen göra det jag längtat efter i två veckor nu.
Springa. Eller snarare mer lufsa.
För det var avsevärd skillnad på tempot idag mot för två veckor sedan. Men det gör inget.
Bara jag får springa. Tempot är just nu obetydligt.
Springa snabbt det ska jag göra, sen. Nästa vår. Då.
Men nu är vi två som alltid springer tillsammans och jag njuter tacksamt av den här tiden med otvunget, kravlöst spring tillsammans med vår bebis i magen.

Utepremiär -altanstyrka

Så. Äntligen.
Förkylningen och hostan verkar äntligen avta, och idag var det äntligen dags för träning igen.
15 dagar sedan sist.
Vet inte när jag senast var utan träning så länge.

Dagen till ära drog jag fram utrustningen och gjorde det jag sedan vi flyttade in i höstas har planerat och längtat till, nämligen uteträning på altanen och på tomten. Så väldigt lyxigt det kändes att stå ute i solen och svinga en kettlebell.

För att komma igång lite lätt, blev det 6 tabataintervaller med två övningar i varje intervall sammanlagt 12 övningar alltså.

Lätt gravidanpassat, men ändå utmanade.
Nu är jag halvvägs i graviditeten, v.20, och än mer fokus på styrketräning som gäller.
Känner att jag tappat en hel del i både styrka och kondition de här två veckorna. Men nu hoppas jag verkligen att jag ska slippa bacillerna och kunna bygga upp mig igen.

Min springlängtan är just nu större än störst och nu jag är så glad, för vet ni - imorgon blir det lunchspring. Yes!

En mer stilla träningsdag

Sitter på tåget på väg in till stan och dagens Blogger Boot Camp Mamma. En träningsdag för mammor och blivande mammor av mammor.
En dag späckad med träning och föreläsningar.
Dock blir det tyvärr ingen träning för mig tyvärr, då jag fortfarande dras med förkylning och framförallt rethosta vid minsta lilla ansträngning. Dessutom är maken hängig, så jag åker hem vid lunch och tar hand om Noel.

Ska sitta och titta på första passet och sedan vara med på föreläsning innan det bär av hemåt.
Det känns verkligen tråkigt att inte kunna deltaga men hälsan kommer ju alltid först.

Det lilla livet

Igår fick vi se det lilla livet som växer inuti mig.
Helt fantastiskt.
Allt såg tack och lov bra ut av det man kan se på den här typen av undersökning.
Det enda är att moderkakan ligger framför livmodern i dagsläget och därav att jag knappt känner någon aktivitet.
Vilket gjort mig lite orolig.
Nytt ultraljud måste därför göras i v.24 och har moderkakan inte flyttat sig uppåt, blir det planerat snitt då man inte får föda på vanlig väg med moderkakan fram.

Det är en så häftig upplevelse att få se en liten minibebis på en skärm som faktiskt bor inne i mig.
Att just jag har den turen att få ha en liten person ruvandes i min mage.
Världens mest naturliga grej men ändå så ofattbar och mirakulös.

Sjukdomsläget är bättre, och idag var både jag och Noel tillbaka på jobb respektive förskola.
Hostan och halsontet har dock tydligen inte tänkt att släppa taget i första hand, så någon träning kan jag tyvärr inte rapportera om just nu.
Alltså är det dåligt med träningsinlägg men snart är jag på banan igen.
På lördag är det dags för Blogger Bootcamp mamma och jag tror tyvärr inte att jag kommer kunna delta på de tuffaste passen, men föreläsningar och något pass kommer det nog bli ändå.

Segt

Så här förkyld har jag inte varit på flera år.
Igår gjorde halsen så ont att jag misstänkte halsfluss och rösten var nästan borta. Ett besök hos läkaren igår som konstaterade att det inte var halsfluss utan en rejäl virusinfektion.

Så förutom att ha gått en långsam promenad i solen idag, har det mest blivit sängläge.
Noel är bättre men inte feberfri, så vi blir hemma imorgon också.
Sociala medier svämmar över av soliga springbilder från helgen, vilket får mig att längta oerhört efter spring, rörelse och en pigg kropp.
Men snart så.

Inte så överraskande kanske

Förkylda familjen här hemma.
Noel hostar och snörvlar, så igår och idag fick han stanna hemma från förskolan.
Både jag och maken har också fått halsont och förkylning, så jag misstänker att det är de där berömda börja på dagis-bacillerna.
Hursomhelst, trots baciller och hosta i kapp-attacker är det rätt mysigt att vara hemma tillsammans Noel och jag. Känns nästan som när jag var hemma mammaledig.

Nu är det helg och vi ska måla om vardagsrummet. Vitt ska det bli. Så det matchar vår nya fondtapet.
Förutom det är planen att den lilla och två stora ska bli krya igen.
Hoppas ni får en fin helg!