Dåligt med sömn dagtid och sena kvällar är mestadels mitt fel och tillsammans med nätterna och inte helt problemfri amning, har det gjort att jag känt mig utomordentligt trött sista veckan.
Så imorse gick maken upp med barnen och jag fick ligga kvar och få en välbehövlig sovmorgon till 11(!).
Och när jag vaknade kände jag mig nästan som ny.
De senaste dagarna har ärret torkat och stretandet i magen har upphört och nu verkar det som om snittets läkning tagit ett stort steg framåt.
Så belöningen till kroppen fortsatte därför med 30 min hemmastyrka med hantlar och gummiband.
Försiktigt, men lite svettigt ändå.
Benböj, höftlyft på boll, armhävningar på knä, rodd med gummiband, tåhävningar, drag åt hakan, sidoböjningar och mycket hämtat från boken "Stark, glad, gravid" och programmet anpassat för efter förlossningen.
Styrkan i kroppen saknas i princip överallt men konstigt vore annars.
Det har ju gått några veckor, minst sagt, sedan jag tränande regelbundet.
Träningsendorfinerna förstärkte ny-känslan och tillsammans med en dusch, kände jag mig sedan som mitt bästa jag när vi på eftermiddagen gick över gatan till våra fina vänner på middag.
Idag är det dessutom 10 år sedan som jag och maken blev tillsammans.
10 underbara år som inneburit några flyttar, stadbyte, bröllop, husköp mm och framförallt två fina barn.
Tack fina du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vill du skriva några ord så uppskattar jag det verkligen!