Sakta men säkert

Dagarna går fort och imorgon är vår Stella redan två veckor gammal. Jag vet ju hur fort den här tiden går med en liten, vips så är hon ett år, och vi njuter av bebismys och oplanerade dagar.

Jag ser till att komma ut på en promenad varje dag, i brist på annan träning som jag får vänta några veckor till med, och nu börjar tempot bli högre och frekvensen på steget snabbare. Skönt.
Eftersom Stella inte gillar att åka vagn för tillfället sker de flesta promenader med henne i Ergobaby-selen, där hon sover som en stock tätt intill.

Ingen träning ännu alltså, men jag har dock smugit igång lite med andningsövningar för den inre magmuskulaturen i kombination med knipövningar och jag börjar hitta bra kontakt igen.
Ryggontet jag fick vid promenaderna i början på veckan är nu som bortblåst, nu är det dock bara lite foglossning som fortfarande gör sig påmind men den avtar sakta men säkert med tiden.
Var sak har sin tid och jag låter kroppen ta den tid det tar att återhämta sig från två graviditeter på två år, två kejsarsnitt och en svår havandeskapsförgiftning med HELLP den första graviditeten.
Tack du fantastiska kropp.