Med ull närmast kroppen och springskor med dubbar är jag mer än redo för vinterlöpning i kyla och snö.
Igår blev det 7 km runt sjön där jag sprang enbart på känsla och lät benen bestämma tempot.
Visade sig bli snabbaste passet hittills efter förlossningen och mitt tredje sådant, snittet på 5,54 min/ km indikerar att jag är på väg på väg tillbaka.
Förvisso låg pulsen högt på 80%, men så får det vara för nu.
Snart är det dags att planera och strukturera löpningen igen och då kommet pulsen återigen spela en större roll.

Det är ändå något visst med vinter och löpning.
Det ligger något mysigt över det.
Nästan lite förtrollande.
Och jag älskar det.
Härligt och vackert! :)
SvaraRaderaåh så ljuvligt... tack för dina ord ang träning efter snitt. Jag kanske gick lite för snabbt fram, 1 steg fram och 2 tillbaka, typ. Har börjat med Mammamage nu...
SvaraRaderaBra Jonna! Jag vet hur lätt det är att förivra sig...
RaderaJa, det är något speciellt med löpning i snö helt klart. :-)
SvaraRadera