Under uppbyggnad igen

Tiden går och på måndag är det fyra veckor sedan Stella kom till oss. Ärret känns knappt längre, förband och strips är borta och nu sitter där bara lite tejp som ska hålla ihop det snyggare.
Mina dagliga promenader blir snabbare och snabbare och nu är rundan runt sjön, de ca 7,5 km, betydligt lättare än bara för någon vecka sedan.
Jag njuter verkligen av mina promenader, nu när Stella verkar gilla vagnen, solen lyser nästintill varje dag och jag får fylla mina lungor med frisk luft. Livet som föräldraledig är fina grejer.



Så igår smög jag också igång med lite kort, lätt styrketräning.
Tåhävningar, benböj med boll bakom ryggen mot vägg, rotatorcuff med gummiband och armhävningar mot vägg.
Armhävningarna framförallt för att hitta de inre magmusklerna och spänningen och inte armstyrka, även om det trots den lätta belastningen kommer på köpet.
Denna övning fick jag av sjukgymnasten på sjukhuset efter förra snittet och den var tydligen okej att göra redan efter någon vecka. Så den har jag harvat på med ett tag nu.

Det blev alltså både snabb, lång promenad och lite styrka på det igår, och fy sjutton vad skönt det känns att kunna röra på sig så pass bra igen.
Kommer dock att vänta med annan styrketräning så länge jag inte får lyfta tungt, ca två veckor till, och dessutom kan det påverka ärrvävnaden om ärret utmanas och stretar.
Hade nu nämligen en del ärrvävnad från förra snittet som satt i bukväggen och som försvårade utskaffandet av Stella.
Jag vet att jag var lite väl ivrig förra gången och började med plankan redan efter två veckor trots att det stretade i ärret. Tänkte att det inte gjorde så mycket.
Ett kejsarsnitt var väl inget. Typ så.
Men denna gång vet jag bättre och inser att en operation där alla magmuskler skurits av, måste få ta sin tid och det finns ingen anledning att göra något förhastat som kan få konsekvenser i framtiden.