Tuffa veckan

Jag är nu inne på min fjärde vecka på mitt utformade löpprogram från Andréa.
Nu börjar jag få in rutinen igen med träningsprogram, struktur och framförallt kontinuiteten.
Jag har tyvärr inte riktigt fått till alla pass som planerat, då jag haft halsont och nu i helgen lätt magsjuka, men det handlar bara om några få ynka som jag fått stå över så det är jag ändå nöjd med.

Sakta men säkert märker jag att det händer saker. Kroppen kommer ihåg. Benen blir lättare för varje gång och hela jag känner mig starkare. Skön känsla.
Otålig som jag är vill jag ju gärna ha tydliga framsteg helst på direkten, men då är det bra med den där coachen som talar om sånt jag behöver höra. Om långsiktighet och träning för en skadefri kropp.

Den här veckan är den tuffaste veckan hittills.
Backintervaller, progressivt tempopass och ett lugnare, lätt pass är hittills avverkat och trots att mörkret på kvällstid, när maken kommit hem och det är dags för mig att ge mig ut, inte lockar känner jag mig just nu extremt motiverad och målinriktad.
Inte bara i kroppen alltså som jag nästan är tillbaka till mig själv igen.

Under kvällens progressiva tempopass, 4 km i stegrande fart, 3 km i strax under tröskelfart, och 2 km nedjogg, höll jag mig i 4,55 min/km under 3 km-aren och visst är det trevligt när 4-någonting fart börjar synas på klockan igen.
Kände mig faktiskt lite snabb. Och bättre ska det ju bli.

Imorgon bär det av till gymmet, som jag har längtat, och efter att enbart tränat hemma de två senaste veckorna känner jag mig nästan som om det vore julafton . Tänk vad kul det ska bli att få botanisera ibland alla redskap och vikter.
Till helgen väntar sedan också mitt första riktiga långpass på denna sida graviditeten. Härligt.