På benen

Febern har lättat och idag är jag på benen igen.
Det blev ett kort men intensivt besök av febern denna gång.
Nu vilar jag imorgon i alla fall och sen kanske, om jag känner mig återhämtad, blir det löpning på tisdag.
Ingen stess, kroppen måste få vila som den behöver eftersom den uppenbarligen inte verkat helt nöjd på sistone.
Står just nu lite i valet och kvalet om Hässelbyloppets vara eller icke vara, men springer jag kommer det att bli utan tidspress och måltid. Enbart för nöjets skull.
Kroppens välbefinnande kommer först.
Tider är ju egentligen rätt sekundärt.
Det är ju springglädjen och det faktumet att ens kunna springa som betyder mest.
Vad det gäller löpning alltså.
Sen finns det ju andra saker som betyder ännu mer.
Som Den lilla familjen.

Som ett brev på posten

Det där jag skrev om igår att vara dumdristig.
Konsekvensen kom idag, vaknade imorse med feberfrossa och 39 grader på termometern.
Har legat sängliggande hela dagen och svettats och frusit om vartannat.
Och konstaterar att min kropp inte är i balans just nu.

Tröskelintervaller (eller något åt det hållet)

Jag har gått och laddat hela veckan. Intervaller, äntligen. Eller snabbdistans kanske? Eller varför inte lite tröskel?
För första gången på länge tränar jag nu utan ett träningsprogram eller schema som jag annars själv lägger upp.
Anledningen är väl främst skadorna och allt annat tjafs som varit sista tiden.
Hade lagt upp ett schema för träningen fram till halvmaran men gav upp det ganska snabbt.
Och nu är det Hässelbyloppet om två veckor.
Jag springer alltså lite mer på känn nu och vad som passar för dagen och vad jag är sugen på.
Ganska skönt, det med.
Återstår att se vad resultatet av denna lite mer planlösa träning blir.

Hursom, det var dags för kvalitet idag och det där hållet som spökade i onsdags, gav med sig igår och idag kände jag mig mer än redo att springa snabbt och kötta lite.
Kunde dock ändå inte bestämma mig för vilken typ av pass det fick bli, ville ju göra allt,  så jag bollade lite upplägg med min bror och fick då tipset om 6 min-intervaller i tröskelfart med 2 min gång/joggvila.
Aldrig prövat. Bra, det fick det bli.

Såhär glad kan man bli när man möts av
den allra finaste lilla killen  i dörren

Gav mig av och redan efter 500m på uppjoggen fick jag stanna,  då det där hållet dök upp igen.
Vad f-an.
Jag erkänner att jag är lite för dumdristig för mitt eget bästa ibland och idag var nog en sån dag. Istället för att gå hem, sprang jag vidare  och stannade med jämna mellanrum och fick ner hållet.
Men det fortsatte att krampa på magens båda sidor och när jag gav mig av på första intervallen av fyra, var det svårt att hålla i löpsteget, kändes som om hela kroppen var spänd som en fiolsträng.
Förstår inte vad det kan vara, men inser att det inte är vanligt håll utan måste vara något annat som har med fysisk ansträngning att göra.
Tog mig igenom 6 min och var väldigt glad när gåvilan kom. 4,30 min/km i snittfart och jag var verkligen inte uppe i tröskelfart, men det var vad kroppen förmådde.
Fortsatte på andra,  för här ger vi inte upp i första taget. Sa ju det, dumdristig.

Andra intervallen kändes bättre och magontet började faktiskt avta. Yes! Nu snittade jag 4,14 min/km. Bättre. Joggade 2 min nu.
På tredje intervallen var ontet nästan borta och sprang de två sista på 4,19 min/km och mot slutet kände jag att jag kom upp i tröskelfart till slut.
Nedjogg hem 2 km och när jag kom innanför dörren, möttes jag av en nyvaken men väldigt glad liten kille och där och då översköljs jag som vanligt av mina känslor och kärlek till min lilla son och  jag glömmer allt som har med löpning, tider, magont mm att göra och känner att livet inte kan bli bättre.
Då är de där lite misslyckade passen som en fis i rymden eller hur man nu brukar säga.

Kvällsyoga

Så äntligen blev det av. Återigen har det gått för lång tid sedan sist.
Tror det var tre veckor nu.
Har så svårt att ta mig för.
Men när jag väl gör det, känner jag hur välgörande det är och hur bra min stela kropp mår av yoga.
45 min av solhälsningar, rörlighet och styrkemoment.
Kom igen nu Carro, låt detta bli ett mer regelbundet inslag i vardagen.
Åtminstone en gång i veckan.
Det borde jag klara av.

Sen kväll, tidig morgon

Efter min sena kvällsrunda igår, kom jag hem endorfinrusig och energifylld, lite kvällsfika på det och jag var piggare än piggast.
Själva passet var ett kort lite snabbare med två fartinslag. För att liksom väcka benen igen, och förbereda dem för de kommande veckornas träning.
Lite mer inriktat på snabbhet, då Hässelbyloppet hägrar och förhoppningsvis en putsning av mitt milpers.

Blev sedan sittande framför datorn och läsandes bloggar till midnatt. För jag var ju för pigg för att sova. Tog mig sen i kragen och la mig till slut, somnade förvånansvärt fort.
Vid halv sex vaknade jag av den glada, kvittrande bebisen och då var det bara att gå upp.
Efter frukost, lek och mikrosov för min del (Noel sov över en timme), gav vi oss sedan ut på en vagnjogg som var tänkt runt Årstaviken. Ca 13 km.

Men redan innan vi begav oss ut kändes det som om jag hade håll i magen. Tänkte att det kanske ger med sig.
Men nej, efter 1,5 km får jag börja gå och sedan blir det sporadiskt spring och en betydligt kortare runda.
Kom hem och kunde summera ett riktigt misslyckat pass, som som tur är inte händer så ofta.
Men istället tittade jag och Noel på fåglar och annat spännande, så det blev ju bra ändå bara på ett annat sätt än vad jag tänkt mig.

Det där hållet har bestämt sig för att hänga kvar resten av dagen.
Men är förhoppningsvis borta imorgon.
Ny dag, nya möjligheter.

Reflexmässig

Ja, då är det mörka kvällar igen.
Mörka kvällar innebär att den kära reflexvästen åker fram igen.
Som jag har saknat den. Not.
Syns gör man ju i alla fall och det är ju det viktigaste.
Nu, sen kvällslöpning med lite fartinslag.
På återseende.

Back on track

Den kom och den vände ganska snabbt.
Att sova, vila och dricka gjorde tydligen susen.
Förkylningen är nästan borta och äntligen fick jag springa igen.
En lugn vagnjogg på pigga ben. Några plankor och benträning med den gamla järnstången blev det också.

Och tåhävningar med bästa sällskapet och vikten.

Till middag exprimenterade jag fram keso och kokos-pannkakor med hallon och turkisk yoghurt.

Svåra att vända men väldigt goda.

Köpte mandelmjöl och mixade med kokosflingor, hade i ägg, salt och kanel och stekte sen i kokosolja.

Gottigott!

"Pidde" och zzzz

Här är det förkylt och täppt, och vi är nu hela familjen Förkylning. Yaay. Eller inte. Fast hos de andra är det på väg åt rätt håll.
Nästan sådär förkylt så att orden man säger låter som något annat. Som pinne till exempel. Blir pidde. Hur ofta man nu säger just pinne, men ni förstår.
En långpromenad med tilhörande fika, djurparksbesök,  lunch, en middagsovning på 3 timmar för Noel OCH mig i sängen, och lite småfix hemma har annars utgjort en ganska skön och lugn lördag.
Och så gick vi till den där Minirodini-outleten som ligger här i krokarna, men när vi kom dit var det av någon anledning stängt. Ingen lapp eller notis om varför.
Dåligt. Och surt när man tagit sig dit, till det där ocharmiga industriområdet.

Nåväl, träningen lyser med sin frånvaro. Som ni kanske har märkt. Förutom 1,5 km löpning med vagnen igår på slutet av promenaden (det började regna och vi var hungriga), och 30 min hemmastyrka i torsdags har det endast blivit en vagnjogg och lite coreträning i måndags. Men så är det ju återhämtningsvecka efter halvmaran, så det är väl lite tur i oturen så jag ändå hade behövt tat det lugnt,
Men alltså ingen löpning sedan i måndags. Först halsont och nu täppa.
Imorgon kanske. Jag längtar ju bara efter att få ut och låta benen gå.
Usch, förlåt för ett lite gnälligt inlägg men jag lovar att vara mer positiv nästa gång:)

Heja, heja!

Nu för tiden blir det inte så mycket bokläsande för min del.
Varför vet jag inte riktigt.
Jag gillar ju verkligen att läsa.
En typ av meditation, precis som löpning.
Visst, jag har blivit mamma men jag skulle ju kunna läsa på kvällen innan jag ska sova om jag vill.
Men det blir tyvärr inte av.



Så nu när jag är mammaledig och är ute och knatar med vagnen eller springer långpass för all del, har jag kommit på att det här med ljudbok är min grej.
Då kan jag kombinera rörelse med boklyssning.
Perfekt!






På dagens promenad valde jag en ny bok och valet var ganska självklart.
Martina Haags nya löparbok "Heja, Heja!".
Efter att ha lyssnat på ca hälften av boken tycker jag att den är ganska underhållande även om jag känner att den riktar sig mer till nybörjare och den som inte har kommit igång med sin löpning på regelbunden basis.


Men som sagt underhållande är den, som när hon berättar om sitt första lopp hon sprang. För att motivera sig och få extra energi mot slutet tog hon tag i fettet på magen och ryggen och skrek för sig själv "du ska bort!".
Alla sätt är bra utom dom dåliga:)

Läs den!
Eller lyssna.

Intressant om träning och graviditet

Att träna under graviditet.
Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, och något som jag själv har erfarenhet av. Eftersom jag alltid har tränat och träning är en stor del av mitt liv, var det självklart för mig att fortsätta med det även under min graviditet. I den mån jag kunde, såklart.
För det där är ju väldigt individuellt och alla graviditeter ser ju inte likadana ut.
Jag fick besvär med både foglossning och högt blodtryck, så löpningen fick jag ge upp i v.20 eller där i kring, men ägnade mig åt stavpromenader, yoga,  stryketräning och simning.
Jag ägnade mig åt det som funkade för mig, helt enkelt.
För de som har komplicerade graviditeter(vilket jag fick mot slutet)  kan det vara svårare att röra sig och träning finns därför inte på kartan, men för många som har normala graviditeter är träning något som främjar både mamman och barnets hälsa och välbefinnande.

Om detta fick vi ett intressant föredrag idag när Löplabbet bjöd in bloggare till en pressfrukost med temat "Träning och graviditet".
Maria Wigbrant som skrivit boken "Stark, glad, gravid" som jag tränade lite efter som gravid, var där och pratade och informerade kompetent och intressant på området, då hon är både barnmorska, gruppträningsinstruktör och utbildare av instruktörer.
Vikten av att röra på sig,  det måste inte vara svettig träning utan promenader är utmärkt,  under graviditeten har så många fördelar.
Inte bara att mamma och barn mår bättre, det underlättar både förlossning och återhämtning, syresättning till barnet från moderkakan ökar och dessutom kan en alltför stor viktuppgång motverkas.
Marias viktigaste tips till alla tjejer, även de som inte är gravida, var att träna bäckenbotten.
Kniiip, helt enkelt. De muskler som man kapar kisstrålen med, om ni vet:)

Efter detta pratade Andréa om utrustning vid löpning och träning under graviditeten.
Hon slog ett slag för de underbara kompressionstrumporna. Jag hade dessa varje dag under min graviditet och de motverkade svullna fötter och ben och sägs även kunna motverka åderbråck.
Ett bra tips!

En rolig morgon, med ett bra och intressant ämne och dessutom var det kul att träffa de andra bloggtjejerna.
Tack Löplabbet för att jag fick komma!