Vårkänslor

Mina nya rosa byxor fick komma ut på en premiärtur idag.
De ger mig verkligen vårkänslor om något, även om luften är kylig trots solens strålar.

Vagnjogg på sega ben

Idag passade jag på när bebis somnade av sig själv ( ja det hör fortfarande inte till vanligheterna).
Fram med matta, kettlebell och tabata-appen och på med träningskläderna.
Två övningar hann jag, benböj och sving, innan han vaknade.
Fortsatte sedan tillsammans med honom och träna magen i plankor och en annan bra övning jag har upptäckt där han ligger på mina ben. Då kan han träna nackstabiliteten samtidigt som jag tränar de inre magmusklerna. Hur bra som helst!
Bild på denna kommer senare.

Lite senare tog vi oss ut på en vagnjogg. Eftersom jag inte sprungit på en vecka och jag däremellan varit magsjuk, var tanken en lätt,  kort runda.
Benen kändes sega och det var väl inte helt genomtänkt att köra benböj med klotet innan löpturen.
Pulsen stack upp mot alldeles för höga nivåer och jag fick kämpa för varje steg. Svårt att tro att jag med betydligt lättare steg och puls sprang runt 5,00 i 8 km förra tisdagen.
Well, jag antar att det bara är sviter och inte så att jag har tappat så mycket på bara en vecka.
Eller hoppas snarare.
Att jag sedan hade för varma handskar och mössa på, gjorde mig ännu varmare och segare.
8 km blev det till slut och jag hoppas på lite mer flyt i steget imorgon då jag tänkte springa utan vagn.

Efter löpturen blev det stretch i solen på balkongen. Det ska bli så skönt att kunna utnyttja balkongen nu när det blir vår, så det blir nog fler balkongstretchningar framöver.

Här tränas det mage

Den lilla tränar att ligga på mage och den stora tränar styrkan i magen med hjälp av plankor.

Funderingar om en satsning

Senaste veckans dyk ner i sjukdomsträsket har fått mig att fundera lite.
Har jag varit lite för hård mot mig själv igen?  Drivit och pushat mig lite mer än vad kroppen orkar just nu?
Som jag skrev om den 25 januari, om att sakta ner upptrappningen av löpningen, finner jag mig funderandes i samma tankebanor.
Men kanske är det bara så enkelt att jag blev sjuk, som man ju faktiskt kan bli ändå, utan att lägga alltför stor vikt vid det eller bakomliggande orsaker.
Eller så är min kropp fortfarande lite mer mottaglig nu så här 4 mån efter förlossningen.
För min havandeskapsförgiftning tog nog hårdare på kroppen än vad jag har förstått.

Träning inför maraton är kul, men kräver en hel del också.
Jag älskar att springa och att kunna göra detta i princip varje dag är ett privilegium.
Frågan är om det tillsammans med amning, och sämre sömn bidrar till att kroppens immunförsvar är lite nedsatt?
Kanske.
Kanske inte.
Jag tycker ändå att jag har kommit tillbaka fort och orkar springa i rätt bra tempo nu. Kanske har det gått lite för fort? Men det har ju känts bra hela tiden, så det är ju så svårt att veta.
Vad gäller kosten har jag verkligen skruvat åt den ännu ett snäpp efter förlossningen.
Minskat sockerintaget, skippat det som tidigare var rätt onödigt i form av tex chips, lagar på bättre råvaror och tänker allmänt mer grönt på tallriken.
Däremellan ser jag till att få i mig bra mellanmål med fetter och proteiner.
Så det känns som om jag ger kroppen bra förutsättningar med bränslet.
Och att jag dessutom gått ner alla mina graviditetskilon (plus några till just nu) borde inte heller vara någon nackdel.

Denna vecka blir lugn, tänkte ge mig ut imorgon på en lätt runda, för att sen återgå till min ursprungliga plan inför Kungsholmen runt om 1 mån och maran 14 juli.
Men känner jag den minsta lilla tveksamhet  i kroppen kommer jag nog att revidera ett mål.
Och en träningsplan.

Mellis på språng

Dagens mellis blir en köpt historia, varken billig eller kanske mest näringsrik men man får vara nöjd med vad man hittar på Pressbyrån.

Söndagssummering

Den här veckan går inte till handlingarna som varken den roligaste eller produktivaste av förklarliga skäl.

Dåligt bloggande pga magsjukan och allmänt oinspirerad. Går väl lite hand i hand antar jag.

Nu längtar jag efter att träna igen, det var ju faktiskt senast i tisdags. Då konstaterade jag att jag var på god väg mot formen och att jag snart skulle vara tillbaka i gammalt gott slag.

Nu blev det ju en liten bula på den vägen.

Den veckan får helt enkelt bli en parentes.

Veckan som kommer kör jag igång lite lugnt med träningen och vill inte förhasta mig såhär efter magsjukan.

Kroppen blir ju lite sargad efter en sån grej, inget intag-uttag av energi som vanligt,  utan bara uttag.

Sätter sina spår och kroppen blev tärd både här och där (läs några kilon) på bara 3 dagar, så nu gäller det att fylla på med bra mat, vätska  och sömn för att kroppen ska återfå sin energi. 

Och för att jag ska kunna fortsätta amma. För det har ju varit en annan grej, att ha tillräckligt i sig för att kunna producera mat till bebis. Nog om det.

Måste ändå tacka min kropp för att den orkar med - graviditet,  förlossning, träning, sjukdom, sömnbrist.

Visst är kroppen fantastisk?!

Lite frisk luft

En kort promenad och den första friska luften sen i tisdags. Trots att det snöade(!) var det skönt att komma ut och känna ny luft i lungorna.
Igår började jag äta mer vanlig mat, så på promenaden fick det inhandlas en bulle till lördagsfikat.

Får se hur statusen är imorgon, kanske blir det yoga eller annan lugn träning. Löpningen får vänta till måndag.
Nu ska jag fortsätta helgen med att njuta av att vara frisk!

På bättringsvägen

Förvisso inte helt av med illamåendet, men idag har jag vågat mig på både fiskbullar och rostmacka.
Febern har lättat och jag känner mig avsevärt bättre än igår.
Än så länge bara en sjukling i familjen och jag är tacksam om det håller sig så.

Imorgon hoppas jag vara på benen igen. Inga större fysiska aktiviteter, kanske en liten promenad på sin höjd. Längtar ut till den friska luften.
Sen får vi se när det blir löpning och träning igen.
Var sak har sin tid.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Rapport från en sjukstuga

Jag hade klarat mig från att bli smittad av Noels magsjuka, trodde jag.
Men inatt slog den till igen, just när Noel blivit frisk.
Usch och fy, det var längesedan jag kände mig såhär.
Återstår och se om även den tredje blir smittad...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Ett angenämt formbesked

På dagens schema stod snabbdistans 8 km plus upp och-nedjogg. Passet som egentligen skulle avverkats i lördags.
Laddad till tänderna och efter att maken beslutade att hänga på med Noel i springvagnen, fick jag agera hare dagen till ära.
Lite nervös var jag ändå. Detta var ju den första snabbdistansen sen innan jag blev gravid. För vilket tempo skulle jag orka hålla i 8 km? Strax över 5 min/km eller kanske under?
Idag var också första riktiga testet för de nya snabbskorna.
Vi började uppjoggen i den sedvanliga uppförsbacken som är ca 2 km lång, alltså hela uppjoggen, och det var lite trögt och segt och skorna kändes stumma och stolpiga.
Vips, så var vi inne på km 3 och jag ökade takten rejält. Eftersom jag inte sprungit så mycket fart var det svårt att veta vilken tempo som var lagom att hålla i 8 km, så jag la mig strax under 5 min/km.
Vilket visade sig vara ett bra tempo.
Jag förvånades över att pulsen ändå inte var superhög och att det kändes som om jag kunde ligga på hela tiden.
Efter 3 km, med 5 kvar, började det ändå kännas lite men det var bara att bita ihop. Framåt, framåt.

Sista km var det som tur var mest nedför så då fick jag lite hjälp att driva på ytterligare ett snäpp.
Stannade klockan och kunde konstatera att snittfarten blev 4,50 min/km.
Skorna kändes bara bättre och bättre,  och om det var skorna eller ej vet jag inte, men snabba kändes de i alla fall.
Ingen kanonfart men ett tecken på att jag närmar mig min form innan graviditeten med stormsteg.
Snart är jag där.
Och mitt personbästa på milen kan vara i farozonen på Kungsholmen runt den 5 maj.