Pust!

Börjar tröttna lite på det här mitt emellan-läget,  inte ont men ändå en svag känning som ligger och gnager lite. 

Känns ju helt ok i kroppen nu och bara lite känningar kvar som blir bättre för varje dag med hjälp av stretch och rehabövnigar.

Kände mig därför redo att ge mig ut på en lite längre sträcka idag än de senaste två veckornas rundor.

För att testa kroppen, se om den pallar och för att se i vilken form den är i.

Och visst pallade den.  9 km i ett helt ok mellanmjölks-tempo. Kändes bara yttepytte i hälsenan.

Hade väl egentligen tänkt mig ett lite lugnare tempo, åt mysjogg-hållet men kroppen kändes så pigg och just nu är jag lite trött på att bara springa mysjoggar.

Jag vill ju ha fart igen under fötterna, kuta mig trött, svettig och kräkfärdig. Frusterad och otålig är bara förnamnet. Snart så.

Det var bara den lilla negativa grejen att det var rejält jobbigt och flåsigt. Deppig insåg jag ganska snabbt att jag tappat en hel del, vilket ju i och för sig inte är så konstigt då kondition är en färskvara, och pulsen var mycket högre än den brukar vara i det tempot.

Jaja, med lite mer strukturerad träning ska jag väl snart kunna komma tillbaka i någorlunda form igen.

Hoppas jag.

Lite av varje-träning

Vaknade även denna morgon utan ont och kände genast att jag ville ut på en kort springtur.

I lugnt tempo med maken och vagnen avverkades sedan 6 km på pigga ben och med bara "lite" känning i höftböjaren.

I hälsenorna känns det inget längre, vilket kan ha hjälps av att jag nu endast springer i mina superduperdämpade-skor, Saucony Guide 5 och Asics Nimbus. Dessa används annars mest på långpass. 

Mina Saucony Guide får rastas lite oftare 

Efter lite höftstretch på köksbordet var sedan ontet som bortblåst. Jag vill verkligen tro att det är på väg att ge sig nu.

Inser att jag slarvat med både yoga och stretch som jag vet att min kropp behöver för att klara av löpträningen. Den blir stel så fort, vilket sen leder till ont.

Så för att försöka råda bot på avsaknaden av detta gjorde jag 40 min yoga med fokus på solhälsningar och rörlighet, så välbehövligt!

Avslutade med rehabövningar för höften och med en positiv känsla att det har vänt nu.

Och lite kvällsstyrka

Just det, lite stryka tog jag mig samman och gjorde nu på kvällen.
3x1 min sidoplanka, sen 3 st tabataövningar (20s arbete, 10s vila x 8)- dips, draken och armhävningar.
Inget som belastar höften utan annat för att påminna kroppen och musklerna att de finns.
Imorgon blir det yoga och kanske, kanske en kort sväng löpning.
Men för att hålla igång och inte tappa konditionen får jag nog vända mig åt ett annat håll tillfälligt.
Nästa vecka ska cykeln lagas och ut och tränas på.
Det blir intressant.

Inspiration på museum

Vaknade faktiskt inte med ont idag. Sen kom det dock lite efterhand under dagen, men inte i samma grad som tidigare.
Så att fortsätta på spåret - vila och springa kort varannan eller var tredje dag, gör jag ett tag till.
Pratade med min bror idag som är sjukgymnast och fick några rehabövningar och stretchövningar för höften som jag ska pröva.
Glömmer bort att han är sjukgymnast och kan hjälpa till med sånt här. Dumt, då jag skulle frågat honom tidigare. Har ju gått med det här i två veckor nu.
Men bättre sent än aldrig.

Hursomhelst, idag tog vi oss iväg till mitt favoritmuseum Fotografiska eftersom det var ett ihärdigt regn ute.
Där har de,  fram till 19 augusti,  en utställning med OS-bilder från hela 1900-talet och 2000-talet.
En hel del klassiska bilder som man sett tidigare, men även många på mer (för mig) okända idrottare och olympiska spel från svunna tider.

En kul grej var att man fick leka OS-deltagare och ta på sig den svenska jackan och gå högst upp på prispallen. Det vore något va, OS-guld på säg 10.000 m eller kanske marathon:) Drömma kan man ju alltid.
Och leka kan man också:)
Haha, kul var det i alla fall.
Spring och se!

Sanna Kallur i OS 2008, då hon snubblade på häcken i semifinal.

Stefan Holm in action

Ett fall framåt...

.. idag känns det som.
Men eftersom det går lite fram och tillbaka med smärtan, vågar jag inte ta ut något i förskott.
Idag när jag vaknade kände jag ingenting i varken hälsenan eller höftböjaren, skönt!
Beslutade mig därför, efter  två dagars löpvila, att bege mig ut på en kort och försiktig vagnjogg.
Å, hjälp vad skönt det var.
Så skönt att kunna springa utan att ha ont och bara låta benen gå helt och hållet på känsla.
Lämnade klockan hemma, så varken tid eller sträcka fick jag men tror att det blev ca 5km (har sprungit rundan på ett ungefär tidigare).
Kände inget efteråt heller, förutom lite stelhet. Men så brukar det ju vara.
Hoppas, hoppas att det nu inte blir ett steg tillbaka imorgon.

Pianodagar

Dåligt på träningsfronten just nu.
Försöker att inte stressa upp mig över den missade träningen som skadeproblemen orsakar. Försöker att inte stressa upp mig över Stockholm Halvmarathon som ska springas om 5 veckor med en form som just nu verkar obefintlig.
Att vila är bra och det jag måste göra om jag ska bli bra igen. Så jag försöker att det det piano. Och låta dagarna vara lata och otvingade.
Idag på vår snabba promenad, stannade vi för ett lass glass. Gott och avkopplande. På slutet av promenaden blev det bad. Också det avkopplande.
Se så, jag lär mig.
Men drömmer ändå om backintervaller, blodsmak och känslan när benen och kroppen känns snabba och oslagbara.

Mysjogg och sommarfeeling

Enligt order från naprapaten var det en lugn jogg som jag fick starta igång med igen efter det lilla uppehållet och behandlingen. Dessutom var det känslan skulle få leda, därför fick pulsklockan för en gångs skull stanna hemma så att jag skulle bli stressad om det gick sakta.
Med make och Noel i vagnen, gav vi oss ut på en mysvagnjogg som skulle avslutas med bad här nere vid vattnet där vi bor.
Till en början kände jag lite i hälsenorna men det gav sig rätt snabbt och sen kände jag ingenting.
Ett bra tecken att jag är på bättringsvägen och snart kanske kan springa som vanligt igen.

En fin varm dag idag som var perfekt för att springa och bada.
Helt otroligt härligt att möjligheten till att springa och sen bada efteråt, där vi bor.
Efter ca 6,5 km var vi framme vid badet,  och när jag står med Noel i famnen och kollar på pappan i vattnet springer Milla och hennes son Alvar förbi.
Så vi pratade en stund,  innan det var min tur att hoppa i.
Ett svalkande och kort dopp blev det innan vi begav oss hem till morotskakan som stod i ugnen.

För senare på eftermiddagen fick vi besök av Andréa och hennes familj.
Efter att Noel och deras Sixten lekt lite i Noels rum (Sixten är 9 mån äldre än Noel så det skiljer ju lite i skills,  men de kunde sitta tillsammans i alla fall), blev det fika på vår gård med kaffe och kaka.
Sen tog vi en sväng till Aspuddsparken för lite bad och gungning.
Verkligen mysigt!
Det gäller att ta vara på sommaren och de här fina dagarna.
Sommarnjutning till max alltså.

Klartecken

Yes, idag hos naprapaten fick jag klartecken att köra igång igen lite lätt.
Så imorgon blir det löpning igen!
Det känns så mycket bättre i kroppen och just nu känner jag faktiskt inte av varken ljumsken, baksidorna eller hälsenorna.
Dessutom är ryggen mjukare än på länge och jag känner mig pigg.
Men jag ska springa väldigt lugnt imorgon och inte förhasta mig.
Ska bli så underbart att springa, då jag inte sprungit sedan i måndags.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Flera låsningar och några sanningar

Nej, kroppen verkar inte riktigt vilja återhämta sig som jag hade hoppats och det går verkligen upp och ned med känningarna i benen. Ena dagen känns det mest i hälsenorna och andra mest i sätet och ljumsken.
Nu har det gått 2,5 vecka sedan maran och vilat en hel del har jag gjort. Men ändå blir det nästan bara sämre.
Så jag har börjat känna mig lite villrådig och fundersam. Varför känns det såhär? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre?
Kom fram till att jag helt enkelt fick släpa mig iväg till naprapaten, som är specialister inom löpning, för hjälp.

Efter att ha redogjort det senaste året (graviditet, förlossning, träning, marathon) konstaterade han,  föga förvånande,  att jag är ett energiknippe men för dålig på att vila och låta kroppen återhämta sig.
Två stora belastningar (graviditet/förlossning och marathon) på kroppen på relativt kort tid tar nu ut sin rätt.
Jahopp.
Till följd av detta (+ x antal ammningstimmar i tveksamma positioner) har jag dragit på mig diverse låsningar och muskelknutar längs hela ryggen och nacken. 
Detta i sin tur påverkar tillförseln av blod till musklerna och hämmar då den återhämtning som kroppen vill göra nu efter maran.
Ritsch, ratsch och knak sa det sen. Hela timmen gick åt till behandling av ryggen och anatomi om hur saker och ting påverkar.

Nu är det träningsförbud till nästa besök på fredag och dessutom har jag fått hemläxa att göra en övning för ryggen 4x10 per dag.
På fredag kommer vi gå in lite närmare på förbättringsplanen.
Halvamaran är inte i fara, men jag får nog glömma tidsambitionen. Springa för skojs skull och för att jag helt enkelt kan springa. Det är lätt att man blir girig och vill mer och bättre hela tiden , så att man glömmer tacksamheten över att ens kunna springa. Sånt inser man när man inte kan springa.
Andra perspektiv helt enkelt.
Just det, en annan hemläxa var att vila och sova.
Börjar nu.

Besök hos naprapaten

Kroppen vägrar att ge med sig, så idag fick det bli ett besök hos naprapaten.
Känner mig mjuk i ryggen just nu.
Berättar mer om hans analys av mig senare.


- Posted using BlogPress from my iPhone