Stockholm i mitt hjärta

Dagens utsikt i en vacker stad på förmiddagens promenad.

Ibland är det bara att göra

Som idag.
Trött och seg i kroppen. En motivation som inte var på topp. Inget höjdarutgångsläge med andra ord.
Maken hann komma hem, så jag kunde komma ut utan vagn.
Det blev alltså ingen vagnjogg som jag hade planerat.
Och tur var väl det.
Kämpade och krigade mot kroppen som kändes som en bit betong.
Fick ihop 8 km till slut,  som var tanken,  men fick slita hårt för varje km.
Och så är det ju ibland, vissa dagar flyger man fram och vissa dagar är motiga och tunga.
Det som känns lite trist i det hela är att detta var fjärde passet på raken som jag kände så här. Tungt och segt.
Som en betongklump.
Men jag har stora förhoppningar om att det vänder snart!

Energiladdat mellanmål

Efter att ha varit iväg under större delen av dagen, landar vi nu hemma en stund innan Noel och jag ger oss ut på en vagnjogg.

Mellis ska ju förtäras  och idag var inget undantag.

Kände mig lite trött på det vanliga mellanmålet som brukar bestå av kesella, frukt och nötter som grund.

Plockade därför fram mixern och rörde ihop lite goda och energirika ingredienser i den som fick bli en smoothie.

Och det blev verkligen supergott!

Jag tog:

Turkisk yoghurt

Hallon

Jordnötssmör (obs måste vara den ekologiska varianten som inte innehåller en massa annat jox)

Gojibär

Kokosflingor

Nötmix (mandlar, valnötter, cashewnötter, paranötter)

Raw mesquite (Reneé Voltarie)

Raw cacao nibs (Reneé Voltaire)

Kanel

En regnig men snabb powerwalk

Tisdagar innebär normalt sett för mig, kvällslöpning a la kvalitetspass. Men inte denna tisdag.

Efter långpasset i lördags kände jag av foglossningen som jag hade under och en tid efter graviditeten.

På insidan av vänster ben sitter det och har fortfarande inte gett sig sedan dess. Sprang ju igår för att känna lite på det men det känns som hugg i benen.  Därför vilar jag från löpningen idag, men hoppas kunna komma ut på en vagnjogg imorgon.

Istället drog jag på mig träningskläderna och begav mig ut på en powerwalk. 

Trots att det regnade ville jag ut till varje pris, så det var bara att ta på mig bra kläder och förse vagnen med regnskydd. Allt går om man vill!

Det var ett tag sedan nu som jag tog på mig träningskläderna i syfte att bli svettig när jag promenerar.

Numera springer jag mest på dagarna och promenerar oftast lite kortare sträckor.

Men idag var jag sugen på en lång och härlig powerwalk, så jag tog mig runt Årstaviken.

Det är en så kallad Hälsans stig som finns på lite olika ställen i Stockholm och som oftast går längs vatten och fin natur. En annan Hälsans stig är runt Djurgården.

När jag kom hem hade jag samlat ihop 13,65 km på 2 timmar och 4 min. 

Tempo 9,07 min/km.

Riktigt skönt!

Så var man hemma igen

Lika skönt som det är att komma hemifrån och få miljöombyte, är det att komma tillbaka hem igen.
Blommorna var lite torrare och dammråttorna låg fortfarande kvar på samma ställen som när vi åkte.
Noel sov hela vägen hem från Dalarna och jag tog mig också en liten tupplur i bilen.
Väl hemma och efter lunchätande och efter att vi packat upp, kom vi ut på en kort vagnjogg på 7 km.
Benen mina kändes sega som kola efter intervallerna i fredags, långpasset i lördags och lilla styrkan igår.
Så det var skönt att komma ut och röra på kola-benen, speciellt när man suttit några timmar i en bil.
Dagens tema var, föga förvånade, rosa. Jag kör ju nästan all-in på rosa om jag kan. Men jag gillar´t.

Lek med liten styrka

Lite kravlöst lekte vi utomhus idag. Och med lek menar jag en salig blandning av olika styrkeövningar. I sol men kyligt väder gjorde vi utfall, benböj, armhävningar, dips, upphopp, skottkärran, draken, tåhävningar, plankan, på terassen i vackraste natur och utsikt.









Noel sov i vagnen medan mamma och pappa skuttade runt.





Två hundar gjorde oss också sällskap och tittade på. Lätt förundrade.










Det är inte varje dag man får träna med denna utsikt, så det gäller att passa på.
Vilken härlig träningspåsk!

Ett lugnt och fint långpass

Påskafton och det innebär hittills för mig, god mat, lite godis och familjehäng i Dalarna.
Och icke att förglömma, ett långpass.
Här på landet i Dalarna har vi bla Noels morfar med fru som sällskap och som gärna ställer upp som barnvakt medan maken och jag ger oss ut på långpass.
Att få springa tillsammans och utan vagn är lyxigt och vi passar gärna på när tillfälle ges.
Som idag.
Jag hade bestämt att det skulle bli det längsta hittills i år, så vi laddade med påskbuffé och gav oss ut på sena eftermiddagen.





Längs grusvägar och stigar i ett lugnt tempo där pulsen fick styra, tog vi oss fram.
Benen kändes lite stumma efter ett tag efter gårdagens intervaller, men annars var det en fröjd att få se lite annat än de vanliga omgivningarna hemma.
Vi var hemma igen efter 18 km och att få avsluta med stretch nere på bryggan gjorde dagens pass till en fin upplevelse.




Posted using BlogPress from my iPhone

Intervaller i busväder

Trots att det snöar ute tar du på dig dina springgrejer och ger dig ut, för inget dåligt väder ska få stoppa dig.
Värm upp i 3 km lugn fart. Spring sedan 1 km i det
snabbaste tempot du kan hålla i 1000 m (typ 4,25-4,30 min/km för mig just nu) vila 1 min och upprepa sedan det 4 gånger.
Avsluta med 2 km nedjogg i lugn fart.
Grymt jobbigt men effektivt och kul.
Där har ni dagens intervallpass som jag avverkade i stort snöfall.
OBS! Se till att få ner pulsen på nedjoggen. Det fick inte jag.
Däremot fick jag hela benen fulla med vatten/lera.





Nu är vi på väg mot Dalarna för lite påskfirande. Noel sover, maken kör och jag bloggar och läser ikapp alla tidningar som jag inte öppnat den senaste månaden.
Springgrejorna är självklart med, bland annat ska ett långpass avverkas i skog och vid vatten.
Glad påsk!

Det gäller att ha balans

När man som jag älskar löpning och helst vill träna det varje dag, så vet jag ju dock att min kropp mår som bäst när jag får in mer alternativ träning också på schemat. Såsom yoga till exempel.
Jag har väldigt lätt för att planera in min träning och följa mitt träningsschema, oftast!
Förutom när det gäller inplanerad styrka och yoga.
Varför det blir så vet jag inte, men antar att det är för att jag inte tycker att det är lika kul som löpning.
Ibland kan jag tom byta ut ett inplanerat yogapass till en löpning. Fast jag vet att jag, speciellt efteråt,  mår så bra när jag yogar och kroppen blir smidig och stark.
För mig som också har lätt för att stressa och vara uppe i varv, skulle egentligen yoga vara obligatoriskt.
Blir så trött på mig själv, för hur mycket jag än bannar mig själv så står jag där i slutet av veckan och inser att jag oftast slarvat med både styrkan och yogan.
Kanske det är dags för en liten utmaning till mig själv för att få in detta mer i min vardag?
Hmm, får klura på den.

Kvällens träning

Jag fick i alla fall till en yoga idag, 40 sköna minutrar framför DVD:n i lunget och stillheten som rådde hemma.
Imorgon bär det av norrut, mot Dalarna där påsken ska firas,  och jag ser fram emot löpning i natur och skog över stock och sten.
Ska bli skönt att byta bort asfalten och bilarna för några dagar.

Fartlek och ljusare kvällar

Nu när våren (nästan) är här, är en av alla positiva saker den för med sig att kvällarna blir ljusare.
Och vad innebär det för mig och min träning?
Jo, äntligen får jag springa mina kvalitets- och fartlekspass i ljusa istället för kolsvarta kvällar.
Och det är verkligen stor skillnad.
Eftersom jag är lite rädd för att springa där det inte är tillräcklig belysning eller rör sig människor, blir mina rundor i mörker väldigt begränsade.
För någon månad sedan sprang ett vanligt 10 km distanspass, sprang jag den långa gatan utanför oss fram och tillbaka med några avsides kringelkrokar. Så det blev några gånger upp och ner.
Det är tråkigt att man inte kan känna sig säker när man är ute och springer, men jag tar hellre det säkra före det osäkra och springer där jag vet att folk rör sig.

Igår var det egentligen ett lugnt distanspass som jag hade tänkt, men när jag väl kom ut var jag så sugen på att fartleka så det fick bli det istället. Jag sprang först 3 lugna km, för att sedan fartleka mellan 3 och 6 km, och sedan avsluta med 2 lugna km igen. 8 km totalt och sviterna av magsjukan gör sig gällande fortfarande. Tungt och inte något vidare tempo. Men snart har jag nog bättre fart under fötterna igen.

När jag kom hem lagade vi ordning favoriten lax med halloumisallad. Mumsigt värre!