Nya, gamla och ändrade planer

Nej, jag har inte försvunnit från bloggosfären. Tiden bara flyger fram och vips inser jag att det nu gått en tid sedan jag bloggade senast.
Mitt i livet med en snart 1-åring(hjälp, var tog min bebis vägen), en snart 3-åring(hur hände det?), start av eget företag, sömnbrist, ännu en förkylning, skadeproblem och stora funderingar, avlägger jag här en rapport på nuvarande status. Tills jag har bestämt ödet på bloggens fortsatta existens.

Först och främst.
Det blir inget Berlin Marathon för mig i år. Har varit bestämt ett tag men inte berättat här.
Efter att återigen ha drabbats av höftproblem på vänster sida(samma som efter maran 2012 troligtvis en tajt illiopsoas och en svag bål) och som började leta sig nedåt knät, tog jag i samråd med två olika naprapater och sjukgymnast beslutet att avstå.
Trist förstås, men vill inte göra något värre utan siktar nu på att bygga upp min kropp starkare och anstränga mig mer med yogan för rörlighetens skull.
Att jag är grymt motiverad på gymmet just nu med alla mina nya kunskaper som nybliven PT är till stor hjälp.

Äntligen har jag uppnått ett av mina mål med styrketräningen. Nämligen att kunna göra en chin-up. Dra mig själv upp med hakan över stången. Utan någon form av assistans. När jag väl hade bestämt mig gick det fort.
Med chin-up menas handflatorna mot mig, internationellt sätt, i Sverige säger vi tydligen tvärtom av någon anledning. Men jag använder mig av det jag lärt mig av mina eminenta lärare på utbildningen.
Och jag är så nära en pull-up också. Alltså, handflatorna vända bort från mig. Snart så.

Har lagt fokus på fortsatt träning av transversus(djupa magmuskeln) och basövningar i gymmet såsom marklyft, axelpress, bänkpress, chins/pullups, och knäböj. Det sistnämnda tyvärr i väldigt begränsad form, då jag fortfarande har lite känningar i knät. Periodiserar träningen och märker skillnad att jag blivit starkare.
Däremellan håller jag igång löpningen med 2-3 pass i veckan.

Laddar upp mentalt för mitt återtåg till kontorsvärlden. Som sker om två månader. End of an era. Kanske sista föräldraledigheten. Och den lider mot sitt slut. Dags att lämna över till pappan och vara den som drar in pengarna ett tag. Sorgligt men någon dag är det ju dags. Funderar mycket på framtiden och vi får väl se hur den artar sig.

Inser att mina förbättringsområden är många och två stora är att sova mer, dvs gå och lägga sig i tid(hur svårt ska det vara) och äta mer.
Låter kanske enkelt men det är det inte. Då är det betydligt enklare att dra iväg till gymmet på kvällarna.
Och nu sitter jag ändå här sent.
Så, nu ska jag nog försöka med det där sovandet.
God natt.

På återseende.

Behöver du hjälp med din träning?

Vill du komma igång med din träning? Har du eller vill du ha hjälp att sätta upp mål med din träning?
Eller vill du träningen till nästa nivå? Komma igång med din löpning?
Nu finns jag tillgänglig som PT och skulle väldigt gärna hjälpa dig att nå dit just du vill nå.
Jag finns norr om Stockholm, Täby med omnejd, och så småningom kommer jag även att coacha online.
Träningen bedrivs i huvudsak utomhus,  i lekparker och dylikt,   och det finns både löparspår och tartanbanor i närheten.

Vill du veta mer?
Kontakta mig på klarafardigaspring@gmail.com

Vi hörs!

På resande fot

Semester.

Ända sedan jag blev färdig med min PT-utbildning i början av juli, har vi njutit alla 4, av lediga dagar, sovmornar, långfrukostar, bad, lata dagar och en massa fina upplevelser.

Vi började med att bara vara hemma i området och bada i vår sjö ovh ta dagarna som de kom, för att sedan åka till Sälen en vecka och vandra(lite mindre än planerat dock) och med stopp, två nätter, hos familj i Falun på väg hem.

Sedan några dagar hemma igen med besök, och diverse utflykter till vänner och bekanta, för att nu ta oss till årets semesters sista destination, Göteborg. Vi stannade två nätter på vägen ned hos familj i Örebro, men nu är vi framme och Noel är riktigt taggad på både Alfons Åberg-kulturhus och Liseberg.

Eftersom detta är staden där vi bodde 2002-2007(och vi blev också tillsammans här), ligger den oss varm om hjärtat. 

Så jag ser fram emot lite nostalgi och att få upptäcka staden igen genom våra två smås ögon.

Här kommer lite semesterbilder så här långt.

Och jo, tränat har jag ju gjort såklart. Med ett knä som spökar sedan en tid tillbaka, är löpningen begränsad, men lite löpning i alla fall  och mer styrketräning än tidigare. Som PT och allt. För nu är så kul i gymmet. Här ska byggas stark kropp!

Licensierad PT!

Jo, så är det!
Utbildningen är färdig, jag har klarat proven och kan nu stolt titulera mig PT.
Vill berätta om bästa utbildningen, vägen dit, om löpningen och planer som ändrats och ersatts av nya men tar det vid senare tillfälle.
Nu har vi välförtjänt semester och ska njuta av att jag klarade det och uppfyllde min dröm.
Nu börjar ett nytt kapitel.

Mumsiga energibollar

Nu var det ett tag sedan igen. Det är en intensiv tid nu med både utbildning, bebis och allt som ska hinnas med utöver det.
Och nu lagom till att vi har 10 dagar ledigt runt midsommar passar jag på att pricka in en dunderförkylning som däckat mig.
Mitt i sötsuget och viljan att ge kroppen ett bättre alternativ än godis, gjorde jag igår därför energibollar. Dessa uppskattas även också av resten av familjen.
Och trots att jag knappt kan känna smaken på det jag äter pga förkylningen blev dessa bollar väldigt goda enligt min bästa recensent. Min son som älskar godsaker slukade nämligen två stycken i ett nafs.
Har lagt ut ett liknande recept för längesen men äsch vi kör igen ändå.



Det här hade jag i och då lite ungefärliga mått:

Cashewnötter och mandlar ca 1 dl
Torkade aprikoser och plommon 6 st (går också bra med dadlar)
Solrosfrön 1/2 dl
Blötlägg detta

Rör sedan ned detta i en mixer tillsammans med:

Ekologisk Kokosolja ca 3 msk
Ekologiskt Jordnötssmör ca 2 msk
Ekologiskt vaniljpulver
Ekologisk kakao ca 2 msk

Rulla sedan i ekologiska kokosflingor.
Tada! Färdigt!

Glad midsommar!

PT-utbildning

En månads hemmaplugg med allt från anatomi, kost till träningslära och kondition har avhandlas och idag var det äntligen dags för den första dagen på det praktiska blocket på min PT-utbildning, Lic. Eleiko Personal Trainer.
Så otroligt kul och så tacksam och glad jag är över att få möjligheten att förverkliga min dröm.

Det enda som kändes lite jobbigt var att lämna lilla Stella, 8 mån, hemma för första gången sedan hon föddes. Men jag vet att hon har det lika bra hemma med storebror och pappa, så det var nog mest mamman som tyckte det jobbigt.
Hon verkade dock väldigt glad att se mig när jag kom hem igen.
Imorgon är det dags för dag 2, och nu ska jag gå och sova så jag orkar göra knäböj in på detaljnivå.

Kungsholmen runt 2014

Tävlingspremiär och formkoll.
Detta blir en lite komprimerad racereport.
Något personbästa visste jag att jag inte var i närheten av. Är inte i den formen ännu.
Men gårdagens lopp över 21195 m gick ändå bättre än förväntat.






Jag hade verkligen ingen aning om vad vilken sluttid jag skulle sikta på, så jag gick ut i lugnt tempo och tänkte att runt 5.30 min/km borde vara rimligt. Men jag hade nog underestimerat mig som vanligt.
Efter några km ökade jag tempot och insåg att jag orkar hålla under 5 min/km. Matade på km efter km och med pepp av maken, Noel och en sovande Stella på flera ställen längs med banan, höll jag ångan uppe. Väl ute på andra varvet av två insåg jag att jag skulle kunna klara under 1.50 om jag höll mitt tempo och allt kändes bra. Kände mig stark hela vägen och efter 16 km kände jag mig fortfarande oväntat pigg så jag la i en växel till och ökade farten.
Med 3 km kvar började jag känna mig lite trött men fortfarande med bra ork och inser att under 1.45 är inom räckhåll.
Lägger i sista växeln in ner mot Rålis och mina två sista km går på 4.32 min respektive 4.28 min. Extra svängen i Rålis innan målgång känns som en evighet. Ser lilla fina familjen igen, nu även med lilla S vaken, och längtar ännu mer till mål.
In på målrakan ser jag klockan som tickar ovanför mållinjen 1.44.någonting. Yes, det gick. Tiden blev 1.44.40.
Även om jag var 3 min från pb är jag ändå jättenöjd. Det här visade att jag är på god väg mot min forna form och faktum är att jag orkade springa snabbast andra halvan. Brukar ju oftast vara tvärtom.
Så det här känns lovande och var precis det besked jag ville ha just nu.

PT-plugg och tävlingsdags

Den teoretiska delen på min PT-utbildning är i full gång och det känns som om varenda minut jag får över efter nattning av barn går till pluggande. Utöver detta ska jag även hinna med min egna träning, som får bli antingen dagtid när Stella sover(eller pluggar på dagen om träningen blir på kvällen). Livet går med andra ord i 180 just nu. Därav även mitt icke så frekventa bloggande.
Men det är ju en kort period det kommer att vara så här. Och jag hoppas och tror att det kommer att vara värt det i slutändan. För det är ju det här jag vill göra. Det jag brinner för. Och då är det värt att kämpa för.

Något annat kul som jag knappt hunnit reflektera över är att jag gör tävlingsdebut imorgon.
Halvmaran på Kungsholmen runt.
Ska bli kul att springa lopp igen, (vilket senast gjordes 2012 och även då halvmara), men har inga förhoppningar om något personligt rekord. Är inte i närheten av den formen. Tar det som ett långpass och en formkoll helt enkelt.
Men håll en tumme eller två om du vill ändå och hoppas att regnet håller sig undan.
På återseende.

En underbar vecka på Kreta

Den senaste veckan har vi befunnit oss på sydligare breddgrader och ön Kreta. En efterlängtad semester som blev precis så bra som vi hade önskat. Faktiskt ännu bättre.

Sol, bad, oplanerade dagar, sovmornar, all-inclusive, barnklubb, yoga, träning, massage, PT-plugg och framförallt, familjemys.

Är så glad och tacksam över att vi kom iväg och vi längtar redan tillbaka.

En timme med Katarina Woxnerud

Idag blev vår Stella sju månader. Sju månader. Helt ofattbart. Så självklart att hon alltid funnits hos oss men det känns också som att det ganska nyligen var den 16 september 2013. Dagen då hon plockades ut från min mage och jag fick upp henne på bröstet medan de sydde igen mitt det som var mitt andra kejsarsnitt.

Eftersom det nu gått sju månader sedan graviditeten, och jag på sista tiden haft lite ont i ländryggen troligtvis pga svaga djupa magmuskler, kollade jag häromveckan hur läkningen av mina magmuskler
fortskridit.
Och upptäckte till min förtvivlan att jag fortfarande har en diastas(magmuskeldelning) på ca 2 fingerbreddar en liten bit ovanför naveln.
Förvisso en helt vanlig storlek på delning, men ändå.
Eftersom den efter förra förlossning gick ihop nästan direkt, hade jag nästan räknat med att den vid det här laget skulle ha läkt.
Dumt.






Jag har, som många andra nyblivna mammor, tragglat med den fantastiska Mammamage-appen skapad av Katarina Woxnerud men slarvat i vardagen och nog inte alltid utfört övningarna på rätt sätt.
Så med lite panik i sinnet och med pågående löpträning och PT-utbildning inom kort, mailade jag Katarina herself och bad om hjälp.
Igår var det äntligen dags och jag blev nästan lite starstruck:)

Hon kände, kontrollerade och konstaterade samma som mig, men att distasen med stor sannolikhet skulle läka ihop med mer träning. Jag har bra kontroll på de djupa magmusklerna och kan sluta diastasen helt i fyrapunktsstående.
Bra utgångsläge i alla fall.

Vi gjorde nya övningar som blev aha-upplevelser för mig och som verkligen gav mig träningsvärk idag, vi pratade om vikten av att information om diastas och de djupa magmusklernas betydelse kommer ut till allmänheten och till barnmorskor och hon gav tips och råd om både lyftteknik och springa med vagn-teknik.
Jag hade kunnat hålla på hela kvällen hos henne och efter vår timme tillsammans kände jag mig full av energi och peppad på fortsatt träning av den djupa magmuskulaturen.